Jag överväger starkt att sätta 123 omaka strumpor i en svart sopsäck och skicka dem till Sibirien. I stället skulle jag köpa tio nya strumpuppsättningar åt respektive familjemedlem - i endast fem färger. Thomas har paxat svarta, jag skulle välja vita, Marius ska ha rosa, Celine gröna och Sindre blå. Då skulle det överhuvudtaget inte spela någon roll fastän strumporna försvinner i tvättmaskinen, alla skulle hålla koll på sin strumpfärg och jag skulle kunna para ihop strumporna hursomhelst. Och sen när strumporna blir för små kan de ärva upp sig en färg. Låter inte detta för bra för att vara sant?

Ungarna fick ju halare från Isbjörn of Sweden i höstas och min enda förbindelse var att jag skulle skriva mina spontana tankar om dem. Och jag har väntat och väntat på att den Stora Kylan skulle infinna sig och ytterkläderna skulle komma till sin rätt men till dags dato är de andra egenskaper som halarna har testats förr. Fast det allra, allra bästa med dem, är att de är så himla enkla att klä på. Sen vi övergick till vinterhalarna tidigare i höstas, har jag inte behövt klä på Marius och Celine en enda gång! Det hänger inget extra tyg någonstans och de grova plastdragkedjorna glider lätt och fastnar inte i något innertyg. Det är viktmässigt väldigt lätta overaller, vilket gör att de också torkar snabbt. För vatten och smuts är ju något som de dagligen utsatts för och om det är någon detalj som varit extra tacksam för i höst, så är det det svarta, grova tyget på ben och på rumpan. Jag hade väl kanske inte tänkt att de skulle nöta dem i asfalten eller vältra sig i gyttjan men det har vi gjort nu i två månader men till all lycka syns den användningen nästan inte alls.

1.) Syskonvagnen. En Mountain Buggy Duo Terrain. Som har rullat hundratals (tusental?) kilometer de senaste två åren. Min vänstra hand som jag aldrig utan en chans skulle ha klarat mig utan. Dock har den varit i lite mindre användning i sommar, då också Celine har cyklat mycket. I vinter behöver vi den säkert ännu, men sen tror jag den är ett avslutat kapitel. Det som är allra bäst med den, är att den blir liten ihopfälld, den väger inte mer än 14 kilo och den rullar som gatan. När Celine var liten använde vi en hårdlift, men åt Sindre hade vi en mjuklift så att vi enkelt kunde skifta sittplatser enligt behov. Vi har också en ståbräda, men man kan bli irriterad för mindre än att gå och sparka i den hela tiden.

• enkla i sin utformning och lätta att klä på - Marius och Celine måste kunna klä på sig själva
• varma - eftersom vi har två riktigt kalla vintrar bakom oss då vi varit ute trots att temperaturen legat på -25. Dessutom kan en skidtävling innebära fyra-fem utomhustimmar i ett sträck.
• material som torkar snabbt - vi har inga torkskåp eller andra torkmöjligheter
• slitstarka och sådan vaddering som håller flera tvättar, så de kan ärva av varandra.
• vattentåliga med bra andningsförmåga
• måste vara smidiga att röra sig i.