.

.

.

...och Celine myste med pappa.

Vi har övernattat så många gånger på hotell att det känns allt annat än speciellt och lyxigt. Och hotelliv med barn är inte heller särskilt praktiskt. Fyra stycken på några kvadratmeters yta. När vi smällt upp resesängarna lämnar oftast bara utrymmet innanför dörren tomt. Eller ja, det är där som väskorna ligger och högen med kläderna.

Sen när ungarna somnat, klockan nitton, så sitter man där i mörkret, i sängen, knäpptyst, i några timmar. Hamnar man skit, ligger rummet ovanför något discotek eller vid vägen i en korsning och det är ett jäkla liv natten igenom. Därför far jag aldrig någonstans utan öronproppar.

Tidig väckning är inte heller något ideal. Frukost brukar man inte få den tiden Marius vaknar - i alla fall inte på helgerna. Datorn med någon film är oumbärlig före vi väcker hela hotellet. Pottan måste ju förstås tas med hemifrån, eftersom det är osäkert om man får tag i potta på hotellet.

Samma gäller vattenkokare. Ibland kan det finnas på hotellrummet, oftast inte. Vi försöker, oberoende var vi är, alltid att hålla mat- och sovtider. Det gör livet lättare för både ungar och föräldrar. Mjölk och vällingflaskor samt tetraburkar med gröt kan man värma genom att slå det kokande vattnet från vattenkokaren i tvättfatet (eller någon matlåda) och lägga flaskan i det varma vattnet.

Sedan är det lagom trevligt att lämna de vita handdukarna med skitrester på åt städpersonalen - det känns lyx. Och att inte behöva laga mat och städa bort. I eftermiddag inkvarterar vi oss på hotell igen - eller egentligen är det väl inte ens hotell utan mer ett internatsliknande boende. Men saksamma, ett rum med två sängar och en wc är det hursomhelst.

Packar vi barn och bil igen. Lahti World Cup står som helgprogram. Det blir nog fina tävlingar med solsken och OS-medaljörer.

---

Bloppisbloggen.

Idag var vi på Kodin Ykkönens överraskningsdagar som hade en hög med bättre och sämre erbjudanden. Ett av dem bättre var Finlaysons påslakanset med Mumintrollen i djungeln. Just det avsnittet, när de konstiga fröna planteras runt muminhuset och växer upp till en exotisk djungel över natten, är mitt absoluta favoritprogram. Tack vare torktumlaren hann vi få det nya påslakanet tvättat och torkat innan en muminlycklig Marius kröp ner i sängen och somnade gott bland tigrar och noshörningar.

Paj i munnen. Händerna på tangenterna. Ögonen på tv:n. Telefon i örat. Mailar och funderar. Beslutsångest vilken färg på klänningarna. Packar bloppispaket och fyller på ytterligare. Måste komma mig i säng tidigt(are) ikväll. Jag var så exalterad över gårdagskvällens klänningkonversation att jag hittade sömnen först efter halv två. Marius vaknade kvart över fem och jag hann amma två gånger däremellan.

Jag ser faktiskt rätt sliten ut på bilden ovan. Fast jag har också atopisk hud vilket gör att jag är torr och röd kring ögonen. Trots detta är min hud i bättre skick än på många år vintertid. Vintern är värst och den långvariga kyla har varit allt annat än gynnsam. Men graviditeterna har gjort gott. I gymnasiet var läget bra mycket sämre och tårarna många. Nu har jag ändå problemet under kontroll.

Bara för att tappa den röda tråden i inlägget.

Jag har skrattat gott åt deltagarna i Halv åtta hos mig när de gång på gång misslyckats med sina bravurer - béarnaisesåsen. Lagom självsäker skulle jag för allra första gången göra egen sås från grunden till vår söndagsmiddag ikväll. Införskaffade ingredienser som färsk dragon, scharlottenlök och vitvinsvinäger. Läste för en gångs skull ett recept och skred till verket enligt anvisningar. Allt gick som smort ända tills jag försiktigt skulle slå det avsvalnade smöret i de vispade äggulorna. Då skar sig såsfanskapet. Helvete. Snabbt som attan googlade jag rädda bearnaisesås och fick 22 tusen träffar. Sansade mig och vispade ner ytterligare en äggula. Såsen redde märkbart upp sig och var i alla fall serverbar. Men bearnaise blev ändå inte min bravur.

Jag sitter och läser gamla blogginlägg, från november 2008, då som Marius var lika gammal som Celine är nu. Inser många likheter men också lika många olikheter. Marius åt som en häst, helt huvudlösa mängder, allt. Slutade amma några få veckor efter att han fått sina första smakportioner vid fyra och halv månads ålder. Han vägrade helt enkelt bröstet.

Celine är en finsmakare. Äter bara hemlagat, om ens det. Hon bubblar ut mer än vad hon sväljer. Det tar länge och det skall trugas. Allra helst vill hon ha mjölk, både ur flaska och bröst. Då mår hon sig. Jag ammar henne nattetid och några gånger på dagen, men jag har inga sådana överdrivna mängder mjölk att jag skulle föda henne på enbart amning. Jag vill helst inte amma på bröllopet längre. Jag ska ge det en tid till, men sedan vill jag inte mer.

Det är Hannah som skriver. På ett så sällsamt sätt om vardagliga ting. Med beskrivande bilder och en massa känsla. Finlandssvensk. En blogg värd en titt.