Vemodet.

Och snart är maj här :) Lycka till!

Kämpa, kämpa! Fast det känns vemodigt nu så kommer nog 18 maj fortare än vad du tror.

Jag förstår din ångest, faktiskt. JAg vet inte hur jag skulle klara det. Föga uppmuntrande ord, men vad ska man säga...? DU klarar det!!!

Kan du inte prata till dig inlämningsuppgifter och banta ner det till tisdag-torsdag? Ta med dig alla kidsen till lärarna och ställ frågan: Skulle DU hellre sitta här måndag och fredag om du vore pappa/mamma till de här?!

Du om någon är den som klarar det. Men jag vet inte om jag sku. Fast jag ibland inte drömmer om mer än tystnad och lugn och ro en vecka eller så så kan jag tänka mig att det i ditt fall, i synnerhet SÅ som du älskar de där fina små trollen, inte alls känns bra nå mer. :( Som tur finns ju skype redan i er vardag, men inte är det samma som att krama gosungarna och borra in näsan i nacken på dem. O andra sidan kanske lite längtan gör att man njuter ännu hundra gånger mer då man får krama om dem följande gång. Kämpa på! Men alltså BUUU(!!) för dina lärare som inte kan ge dig lite lösare tyglar. Du är så säkert en av de mest engagerade och smarta elever de har där, men erfarenhet i bakfickan dessutom!

Vad synd att din läsordning var tvungen att se ut som den gör! Förhoppningsvis kommer du att se tillbaka på våren och tänka att tiden gick ganska fort iaf!

Martina:
Jo. Nog är ju snart maj här. Men ändå tror jag det blir enskilt långa dagar.

Christina:
Ja, jag har ju inte så mycket andra val.

Anna:
Fan, vad jag har ångest. Men jag måste väl bara ta en dag i taget. Vi är ju ändå tillsammans en dryg vecka ännu.

Ekorren:
Det är det jag försöker få till stånd. Men ingen vill tumma och komma emot alls:( "Jaa, vi har ju 10 procents godkänd frånvaro, annars blir det svårt..." Jaa, det är ju mitt eget val och allt det där, men ändå. Ibland känns det nästan som man blir behandlat som någon lågstadieelev.

Tsemppiä! Studerande förälder vid Pf själv och kan bli otroligt led 10 % frånvaro då man vill vara hemma med sitt sjuka barn.

Hejsan,
ärligt sagt tycker jag att det är direkt löjligt av lärare att behandla sina elever som barn, dvs. behandla alla lika, med 10 % närvaro. Själv gick jag psykologutbildning i Åbo, där var det stentufft, full närvaroplikt. Vilket jag då inte reflekterade över då inte hade barn. Nu då jag gått musikterapiutbildning i Stockholm, med först hemsk graviditet och sedan ensam med pytteunge, och sett hur olika systemen kan vara, känns vårt finska system så förlegat och gammaldags. Jag fick skriva lite extra arbeten då dottern kom 8 veckor före bf, jag fick lite extra tid med mitt slutarbete, jag skrev lite små uppsatser och höll kontakt med andra studeranden per e-post för grupparbeten. Därför att mina professorer visste att jag vill och kan prestera, att jag inte fuskar, att jag ser till att lära mig. Att jag är ansvarsfull och gör mitt bästa. Men att då barnen är små måste vi få vara mammor också. Jag vet, jag gör det inte enklare för dig, men stå på dig! En fredag eller en måndag kan kännas skönt då det säkert blir jobbigt utan de små. Som tur är våren snart här och du har hela sommaren framför er! Kämpa på o lycka till, du har säkert många värkande mammahjärtan på din sida!

Oj, vad tråkigt att de inte alls kan tumma på reglerna. har lite omvänt med tankarna i maj. För mig innebär maj att ag återgår till jobbet. Du får komma hem, för mig innebär det att lämna familjen för tio dagar till sjöss.

Ojojoj. Det låter inte alls roligt. Det är bara att bita ihop och sikta in sig på 18:e maj. Sen e de finito. Vips vops kommer 4 månader ha flygit iväg säkert. Det kommer gå bra! Kämpa kämpa :)

Anna:
På vår utbildning är det ytterst få som har barn (i höst har jag faktiskt haft en på min klass som fått sitt andra barn), men annars är det typ nada. Vilket säkert gör att inte lärarna heller riktigt vet hur de ska förhålla sig och ta ställning. Jag har faktiskt inte ens kommit ihåg att fråga vad som händer om jag måste vara hemma med ett sjukt barn, speciellt i flera dagar. Hälften av vårens studier föreläsningar, vilket jag bra kunde läsa in på egen hand och kvittera med en rapport. Det mest tråkiga tycker är jag att de nog vill att man ska bli färdig så fort som möjligt, men att det ändå inte är möjligt.

Veronica:
Äsch. Vad jobbigt! Tur att jag inte har ditt jobb (fast du får ju såklart tycka om det;))

Så vemodigt att läsa dina ord, Eva. Jag känner själv upp ångesten puttrar under huden bara av tanken på alla avsked och timmar i från varandra. Att ta en dag i taget är nog det enda förhållningssättet för att inte få panik över mängden dagar. För den som har ångest känns nog våren väldigt avlägsen just nu - jag vet själv. Var rädd om dig, Eva! Och pussa på barnen extra mycket dessa dagar! <3

Hoppas du skulle få lärarna att ge dig lite mer möjligheter att läsa material hemma istället för föreläsning. Överhuvudtaget ge eleverna lite olika möjligheter enligt livssituation. Dom borde ju veta att du ändå satsar för att bli klar med studierna.
Är det meningen att du blir klar i vår? Lycka till med våren och sen får du njuta av en lång sommar familjen tillsammans.

Usch. Förstår din ångest. Kram!

Elämä on! Kyllä se siitä, opiskeleminen on aina haastavaa, oli lapset sitten pieniä tai suuria. Tärkeintä on oma motivaatio!
Tärkeintä tässä vaiheessa on tietenkin verkosto, joka huolehtii rakkaista lapsistanne. Sanoo yksi, joka teki useamman appron ja cumun hoitovapaalla...

Jag känner igen det där med icke-förstående lärare. För mig blir det också 30 mils pendlande för mina studier, eftersom vi har flyttat till staden där min man fått arbete. Tack och lov läser jag i Sverige, och slipper vara närvarande på föreläsningar. Det räcker med att mannen flyttade i förväg och veckopendlade ifrån oss hela våren och sommaren, jag har inte för avsikt att veckopendla åt andra hållet mer än nödvändigt.

Hoppas att maj är här snart!

Det är en relativt kort tid, om man sätter den i perspektiv - och den ger dig något viktigt. Fast jag vet ju att du vet allt det där. Själv är jag både avis och glad. Jag trivs hemma, men suktar efter att få vara Någon Annan, att få slita de små grå med något annat än att vara mamma, även om det är sjukt viktigt. Allt har två sidor. Kram och stort lycka till med studierna, du ska se att det går bra!

Nå jo. Månne inte det ordnar sig. Det gör det alltid. Det är väl bara hur som jag inte vet ännu. Men tack för kommentarerna. Det är fint med hejarop.

Kämpa, kämpa! Skall du vara i Molpe på helgerna?

Voj stackars du! Men allt går när det måste... Barnen kommer ju att ha det bra åtminstone, visst var det så att pappa sku vara hemma med dem?

C:
Såtillvida att VR funkar, så kommer jag att komma hem varje helg.

Päronet:
Japp, de ska vara hemma med Thomas.

Kämpa på! Du vet ju att du får vara med din man o barn då du har stundierna klara:) Tänker på alla de som separerat mot sin vilja o har delad vårdnad... Och så tror jag det är hälsosamt för varje far att sköta hela familjeföretaget med allt det innebär, små positiva saker kan man nog hitta i mörknet.

Sitter här gråtfärdig och vet int rikit vad ja ska skriva. Men kämpa på nu och sköt om er alla fem! Varma kramar!

Heja Heja!! Du kommer att klara det även om det säkert kommer att kännas motigt många gånger. Fyra månader kan tänkas vara en lång tid i barnens liv med tanke på deras unga åldrar, men det är bara en bråkdel av det långa och fina liv som ni sedan har framför er i det gula huset. Och du har massor av lojala bloggläsare som kommer att heja dig fram till mållinjen. :) Så kämpa på sen då pluggandet börjar igen! Ni får skypa ofta under veckorna. Lycka-till-spark

kommer Thomas att kunna skida i vinter om du bara kommer hem till helgerna?kan Thomas fara på sina läger då?ska han tävla alls i vinter?

C:
Jo, han ska nog skida, men han har tränat ungefär hälften mindre än tidigare år, så den stora satsningen är nog över. Han ska på ett par längre tävlingsresor och då måste vi skarva med morfar/gamlamormor/mostrarna som övernattar hos oss.