Undervisningen.

Imponerande! Jag skulle ALDRIG ha gjort det där...

Dock kan jag säga att det är mycket lättare, tycker jag, att vara ensam i riktiga arbetslivet! Då får man göra som man själv och göra precis vad man vill och på sitt eget sätt! Jag trodde inte heller att jag var redo alls att dra förskolan, kände mig okunnig, men när jag började gick det som en dans. Jag tror att man ofta kritiserar sig själv och tror att man är sämre än man är. Vet du redan om någon kommande jobb att söka?:)

Oj herregud, vilken mardröm. Det är ju aldrig samma sak att undervisa då det sitter människor och antecknar vid sidan om. Och ännu till på ett annat språk! Men om det alls tröstar så brukar man själv oftast vara den hårdaste domaren av alla.

Alltså, egentligen har jag ju gjort det här i fem år och borde vara van. Men jag ägnar för mycket energi att tänka på om jag pratar rätt eller fel, i stället för att koncentrera mig på undervisningen - vilket stör mig. Fast det blir lätt så när jag har nya grupper som inte känner mig. Vilket gör att jag talar ännu mer fel än vanligt. Sen är också dans mest utmanande av alla grenar för mig, vilket gör att det är ännu mer att tänka på.

Kämpa på!

Du fixade det säkert galant, som andra redan påpekade är det väl du som är den bedömer allra strängast...

Snart står du där med dina egna elever och det är något helt annat att undervisa dem. Jag lovar, det är nog lättare... :)

duktiga du! och nu har du gjort det och det är över... det är en helt annan femma när man väl är ute i arbetslivet!!! du kommer att märka att det faller sig helt naturligt! och du... styr du upp ett hem med tre barn och en karl klarar du det mesta här i livet! =D

Av egen erfarenhet vet jag att det ju nog inte är den mest naturliga situationen då man vet att någon hela tiden iakttar det man gör - och hur man gör det(!) (även om man skulle göra det på sitt modersmål), men samtidigt är det nog av de (mer eller mindre) verkliga elevsituationerna och feedbacken som man lär sig mest! Och så förstås av de egna klasserna/grupperna man sedan får undervisa (alldeles själv)! Och undervisning är ju trots allt så roligt! H. Läraren :)

Elin:
Så är det väl. Plus att när man en gång får tillfälle, så vill man ju att det ska gå så bra som möjligt. Men, nog lär jag väl hinna både göra bättre och sämre lektioner än:) Jag har ju inte ens hunnit börja. Hälsningar ditåt åt er!

Linda:
Fast just för tillfället har jag nog inte så mycket att styra upp:) Bara att hålla reda på sig själv.

A-L:
Ja´. Det är ju så roligt när man äntligen får den riktiga elevkontakten. Fast sådär på riktigt blir det väl nog först när man går ut i arbetslivet.

"redo först den dagen man är tvungen på riktigt"
Tack, de orden ska jag bära med mig. Det är lite så det har känts i mig en period nu. Jag har klarat av saker som jag tidigare inte vågat, och förvånats över det. Men har insett att det var ju inte heller förrän Nu som jag egentligen varit tvungen att på riktigt ta tag i de grejerna. Dina ord var en bra formulering på känslorna.
Ha det fint

Ja, sen då man är där och jobbar på riktigt så går det nog av bara farten..
Men duktigt jobbat!

Huva, blir kallsvettig bara av att läsa din text. Duktigt duktigt!

Jag brukar trösta mig med att tänka att det är en bra sak att finnar hör mig prata urusel finska, då förstår de kanske att det inte är sådär superlätt för en helt igenom finlandssvensk att ta sig fram på finska. (Förstås skulle jag gärna prata felfri finska om jag bara kunde)