Saker man minns som de vore igår.
Lillebror 1 dag och storebror 2 år och 8 månader.
Och så är man ett med bus i blicken och sprutt i baken.
Som att det var en rejäl överraskning när jag vaknade för att gå på vessan klockan sextiden på morgonen för ett år sedan och vattnet gick, och som jag likt två gånger tidigare inte riktigt förstod, eftersom det aldrig har varit spläsch på golvet för mig. På några sekunder var också Thomas ur sängen och jag bara darrade av nervositet, eftersom jag väntade mig en snabb förlossning och jag hade vare sig förberett någon väska och än mindre skrivit någon info åt barnvakterna, eftersom det inte funnits någon antydan till att förlossningen skulle starta. Jag ringde genast till min klasskompis som svarade sömndrucket och jag frågade försiktigt om hon kunde komma hit, och jag proppade något i en ryggsäck och slafsade ner koka makaroner till lunch på ett tomt kuvert som låg på det översvämmade matbordet åt barnvakterna.
Vi åkte genast till sjukhuset - trots att jag inte kände av någonting alls. Jag fick ligga i ctg-kurva i en halvtimme och under tiden registrerade kurvan inte en enda värk och jag försökte tafatt förklara åt barnmorskan att jag trodde att det kunde gå snabbt - för hon tyckte att vi kunde åka hem igen. Med en viss övertalan fick jag en ny tid att infinna mig för ctg-kurva några timmar senare och vi gick med en viss besvikelse till cafeterian för att äta morgonmål. Därefter gick vi några varv upp och ner i trapporna vid sjukhuset, och när det inte gav något resultat, begav vi oss ut i snöstormen och jag skulle längst ner i backen och sedan upp igen. Och jag promenerade i ren frustration medan den iskalla vinden blåste genom de tunna mjukisbyxorna och snön låg i drivor på den oplogade cykelvägen. Det var en konstig känsla att folk stod och väntade på bussen och cyklade till arbete och skola och där gick jag fram och tillbaka allt vad jag orkade och skulle snart föda.
Men ctg-kurvan registrerade inte en enda värk senare heller och barnmorskan sa att vi kunde åka hem och komma tillbaka följande morgon klockan åtta om det inte hänt något innan dess. Jag hade lite dåligt samvete för barnen och barnvakterna, eftersom alla hade skola den dagen och barnen hade fått vakna upp med främmande människor i huset, så vi beslöt att åka hem och äta lunch. Vi skickade hem vännerna och jag kröp ner i sängen för att vila en stund. Satan i gatan, så fick jag en första värk och sen en till, och jag kved med huvudet i kudden för att inte skrämma Marius och Celine - för inihelvetet vilken smärta! Thomas ringde vännerna direkt, som knappt hade hunnit hem och så lade han snabbt Marius och Celine för att sova middag före han sprang som en dåre efter bilen. Och det blev bråttom och vi lämnade dörren på vid gavel för att kunna åka iväg direkt barnvakterna kom inom synhåll.
Tjugofem minuter senare låg en kladdig liten varelse på bröstet och det var Sindre. Grattis på ettårsdagen mitt älskade lilla barn. "Pinde-bebbe".
Helt otroligt! Så det tog 25 min från första egentliga värken tills Sindre var ute? Hann du först? Hann du tänka? Kroppen är fantastisk! Tack för en fin blogg!
Grattis till Sindre! Minns när jag loggade in här för ett år sen och blev helt chockad när han redan hade ploppat ut ;) Känns som om det var igår.
Åh, det är något så fint över förlossningsberättelser. Även i förkortad version. Blir helt tipuskinnig. Snart får du åka hem till din ettåring!
Grattis Sindre!!! Kommer jättebra ihåg din förlossning eftersom jag själv ju var gravid då också. Du har klarat ditt första år med 3 ungar under 4år så otroligt fint. Ser verkligen upp till dig!!
Kram av Elvins o Leonas mamma!!
Allas vår älskade Sindre <3 Han kommer alltid att vara pinde bebbe!
Blivande mamma:
25 min från att vi körde hemifrån. Första värken fick jag kvart över 12 och 12.59 är han född. Jag hann nog varken tänka utan var mest glad att vi hade nära till sjukhuset och att jag inte behövde föda i korridoren (ett förrådsrum var bättre;)) Lycka till när det är din tur!
Maria:
Jaa, du var ju beräknad dagen före (?) mig du och väntade hela tiden på att du skulle åka och föda :)
Vilken underbar historia!
Så härligt att minnas tillbaka, och jättefina bilder <3
Grattis till ett år som trebarnsmor!
Jag fastnade helt för den första bilden, kolla storebrors stolta blick! Den säger allt!
Minns att typ Peppe länkade hit och jag läste om din snabba förlossning och tänkte "Hjälp! Shit! Wow!" :) Grattis lilla Sindre!
ååååh, så spännande, precis som åvanstående skrev får jag gåshud av tanken på en så snabb förlossning :) Grattis till lilla Sindre!
Åh Pinde bebbe, Grattis!! Så fiiin han var, lilla skrynkilga varelsen. Tänk vad tiden flyger. Dedär gosiga kinderna och knubbiga benen, buset i blicken nu. Härliga unge!
Kan tänka mig att det känns jobbigt idag, kram på dig! Men snart har du dendär knubbisen och de två andra härliga i famnen igen. :)
Jösses, 25 mintuer!! Oj! GRATTIS på ettårsdagen.
Mia:
Jag älskar att läsa andras förlossningsberättelser. Det är nog en så ofattbart stark upplevelse - på alla plan. Och inte ändrar det heller fastän man föder flera barn.
Jenni:
Tack så mycket. Det var rätt många bloggläsare som var gravid ifjol vintras/våras :) Det var kul.
Åsa:
Tack!
Josefin:
Någon var ganska stolt!
Jessica:
Det var nog ungefär det jag tänkte också. Utan kontroll.
mammaheidi:
Jaa, fast vattenavgången var ju ändå ett tecken på morgonen. Och lite lurendrejeri på samma gång. För jag hade önskat att det inte skulle bli så bråttom som med Celine - och det blev det ju inte, samtidigt som det blev det.
Melli:
Jag minns att du kommenterade ganska mycket om Trull då också, att han var så stor jämfört med Sindre osv. Nu är de ändå nästan lika stora. Jag tycker de är lika på något vis - Sindre och Trull alltså :) Fast Sindre är inte så mysig längre - han åbäkar sig mest fram som en ångvält över allt och alla nuförtiden.
Linda:
Eller 45.
Grattis till Sindre!! Oj, jisses vad han ser ut att ha stooor tutt i munnen Nog är det otroligt vad bebbarna kan va små i begynnelsen.
Bröderna påminner nog ganska mycket om varandra:) Stort grattis till "lilla" Sindre.
Ooh, grattis Sindre! Fjärde förlossningen går sen ännu snabbare ;) Jag är väldigt tacksam att jag var färdigt på sjukhuset med fyran, när förlossningen satt igång. Fick ändå åka rullstol med racerfart till förrådsrummet med "vastaanottovirkailija" som barnmorska.
Jag vet inte vad jag har för fel men börjar alltid snyfta då jag läser förlossningsberättelser. Det är något magsikt över dem. Vill uppleva det igen och igen och igen :)
Grattis Sindre! Tänk att han är ett år gammal redan, ni har ju inte en endaste bebis längre.
Jag har upplevet en normallång förlossning och en raketsnabb och jag skulle välja den normallånga vilken dag som helst. Fy tusan så ont det går då man ska öppnas 10 cm på en timme.
Om ni ska ha flera barn så får ni anställa en barnmorska att bo i gästhuset från vecka 36 , ni kan ju glömma att hinna till Vasa :)
Grattis till Sindre, charmigaste bebben på nätet. :)
Åh, stort grattis till lillebror!! Tänk vad fort ett år går egentligen... )eller två för den delen. I februari är det två år sedan Charlie kom till världen med buller och bång, galet!)
Grattis Sindre! (:
Ja han var väl ungefär ett kilo tyngre då. O störst av de tre våra. Ja jag tycker också de verkar lite liknande, men kanske det bara är "tredje barns syndromet", lotten att bara få hänga med i vardagen. ;) Jo här börjar Trull också ha ett temperament som heter duga, och allt vad bröderna gör ska han också. Så stackarn får många stängda dörrar emot sig och låter oss sedan veta att han minsann inte är nöjd. Inte kan de ju endå låta syskonen "köra över en" sådär bara heller.
Så fint du skriver, blir alldeles tårögd här på morgonen. ja det är verkligen fantastiskt att föda barn och att möta dem första gången och se dem utvecklas till små individer (som på sätt och vis är precis så som man redan visste att just dem var). Jag skall i vår få vara med om detta en fjärde gång och jag längtar!
Grattis Sindre på 1 årsdagen.
grattis till världens finaste Sindre!
Grattis till Sindre! Tänk snart får vi också fira vår 1-åring. Vart försvinner tiden....vi har ju inga bebisar nu längre.
Tack för alla era kommentarer!
Nina och Alexandra:
Som tur är så ska jag inte ha någon fjärde ;)
Vad fint skrivet. Måste erkänna att ögonen blev lite fuktiga så här till morgonkaffet. Grattis till Sindre!
- Glöm inte att prenumerera på min blogg via Bloglovin!