När läget börjar vara under kontroll.
Tycker det alltid känns sentimentalt att flytta. Att ni just där har blivit en familj måste ju sätta sina spår. Men ni har nya äventyr bakom hörnet och kommer ha det super i ert fina mysiga hus!
Alltid lika jobbigt att flytta, men man glömmer snabbt flyttlådorna då man fått allt färdigt. (Förutom de som man aldrig packar upp..)
Tycker också att det alltid är lite sentimentalt att flytta; att ta avsked från en era och minnas allt man upplevt där. Vi ska också flytta från vårt första gemensama hem, vår äldsta pojkes första, och trots att flytten också innebär början på något nytt känns det ändå lite vemodigt. Lycka till med allt!
Åh, jag känner så väl igen det där! Vi sålde huset i somras och flyttade till lägenhet (så tvärtom emot er :) ). Och visst var det vemodigt när man tänkte på barnen och deras första år, alla händelser och så vidare... Grät en skvätt på kvällen vi lämnat över nyckeln, men sen var det bra och jag ångrar inte att vi flyttade!
Vilket du säkerligen inte heller kommer göra... :)
/Therese W
Veronica:
Egentligen saknar jag inte lägenheten ett dyft - än mindre efter att ha bott här i två veckor ensam ;) Det är nog bara stället.
Lotta:
Jaa, vem har sagt att man måste packa upp dem?
Mia:
Ja, man tänker ju på sådant som då man steg över tröskeln och första gången kom hem med de små liven. Och inte när man hållit på att få i nerverna för att det varit trångt, oredigt och hög ljudnivå. Nej, gud vad skönt att få lämna lägenheten.
Therese:
Nej men, flyttade ni? Ni bodde ju rätt avsides va? Men vad är inte bättre än att ni trivs bättre nu.
Menoj, vilket charmigt hus!! Och ännu charmigare ungar!
Sedan är jag väl grön av avund på all den där snön ni har. Jag inser återigen att jag bor så fel i landet!
Lycka till med flyttkaoset.. Om ett halvår brukar det ha ordnat upp sig..
lita på mig som är inne på min -var det 24-25 lägenhet nu-? :)
Ha en fin dag i alla fall!
- Glöm inte att prenumerera på min blogg via Bloglovin!