Inte i natt.
Jag förstår att många tankar, känslor och minnesbilder snurrar runt inom dig. Det är verkligen tufft att vara långt bort från allt det som känns så hemma, som syret för kropp och själ.
Var rädd om dig, Eva! Du finns i mina tankar.
oj nej, kan tänka mig känslan. :/
Fäller en tår, så bra skrivet å känner igen ljuden och de där små armarna :¨( Hoppas du kan sova nu och försök att njuta av en hel natts sömn. Lillkillen klarar sig fint med pappa.
Tror det är värre för mamma än för lilla Sindre. Han kommer troligen att sova som en stock!
:,(
Mitt modershjärta gråter.
Kram till dig!
Går nog säkert bra detta så länge du inte hakar upp dig på saknaden hela tiden! Snart är terminen slut och du får blogga om hur snabbt det gick iallafall. Tror inte du skulle ha valt detta om du inte tänkt igenom avståndet mellan dig och din familj ordentligt, så på något vänster går det nog!
Måste läsa det igen, så fint skrivet. <3
så fint skrivet. Han klarar sej nog, det är värst för mamma!
Åh nu rinner tårarna, lilla gubben.. Han får kramas med pappa istället :)
Som mamma förstår jag exakt hur du känner och blir gråtmild av bara läsandet. Barnen är säkert i mycket goda händer (men inte i de bästa, dina!). Du är, by the way, mycket vacker! Stå ut nu trots ensamheten. Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke! :) Bara att trampa på!
Jag blir alldeles rörd! Tycker synd om er båda (eller allihop)! Men sov gott nu när du får vara ensam :)
Oj nej, det här inlägget "knep i hjärtat". Hoppas du har klarat dig genom den första natten.
Du beskriver det så bra. Jag blir helt tårögd. För att det påminner mig så mycket om hur Emil gör. Detaljerna skiljer sig lite. Men samma känsla. Jag hoppas din vecka går fortfortfort!!! Och att han inte vaknar. Inte i natt. Inte förrän fredag.
Nämen kära nån. Nu sitter jag här mitt i natten med tåriga ögon och tänker bara att det kanske är ok att vakna ännu 10 gånger innan väckarklockan ringer 6.30. Men du, kan du inte ännu ta och försöka tala med lärarna? Nog måste de väl ha lite hjärta?! Kram på dig!
Åh, jag blir alldeles gråtmild... Kämpa på och försök tanka sömn och vila och egentid och, och, allt annat som tänkas kan så kan du ta ut alltallt av våta ytterkläder, oljud, blöta pussar, varma kramar och barnabus på fredag!
Kram, Eva! Och sov gott trots saknaden!
Hoppas han har sovit gott. Har du sovit nåt alls? Det måste vara konstigt att vara utan familjen, ryser av bara tanken och får kalla kårar av dina inlägg. Kämpa på!
Ni är då så omtänksamma ni.
Jag har sovit helt ok. Det var kallt och Celines madrass var allt annat än skön. Och det hade varit trångt på madrassen i Molpe också (sängarna kommer ju först idag), men det gick bra att sova i pappas armhåla.
Oj. Det måste kännas tungt.
Är tanken att du ska plugga klart o bo själv i veckorna den här terminen?
Massa styrkekramar!!
Det är jobbigt att vara ifrån sina barn...finns inget värre, men när man måste så går det ändå, på nåt vis. Styrkekramar.
Åh, de där fingrarna i håret känner jag SÅ igen! Ibland blir jag tokig på det, men nog är det ju nåt alldeles speciellt med en liten bredvid sig i sängen ändå. Förstår att du saknar!
Hur länge har ni kvar stora lägenheten i Jyväskylä? Skulle du inte hyra nån liten istället?
Jag är kvar i stora lägenheten till den sista. Sen är det tänkt att jag ska bo i en gammal klasskompis etta som står tom för tillfället.
Usch vad svårt det måste kännas. Hoppas ni sov båda sov bra trots avståndet.
Du får försöka se det från den ljusa sidan: de är i goda händer och du får studera 110%. Kämpa, kämpa!
Åh, attans att jag råkade läsa denna på jobbet. Det var alltför svårt att hålla tårarna borta...
styrkekram till dig!!
hjärtskärande
- Glöm inte att prenumerera på min blogg via Bloglovin!