Tvååringen.

Celine. Den underbara. Som är lika pillemarisk som hon ser ut. Som en Saltkråkan-Skrålla eller en Lotta på Bråkmakargatan. Man vet inte riktigt var man han henne. Hon pratar hela tiden, fast hon kan knappast veta allt vad hon pratar. Hon älskar mat. Hon äter enorma portioner - och när hennes egna tallrik är tom, förflyttar hon sig till Marius tallrik och tömmer den. Och det spelar överhuvudtaget ingen roll vad som finns på tallriken.

Celine har temperament och vilja. Hon är mer trotsig än vad Marius någonsin varit. "Nej" fräser hon med sin djupa arga röst, och så försöker vi låta bli att skratta åt henne. Så sitter hon där och petar i Marius när han leker. Smyger sig tätt intill i soffan. Nappar tag i hans saker och springer undan. Som en riktig retsticka. Men oj, så hon älskar Mao. Om kvällarna är de bästisar. Då bygger de de finaste legohusen och ordnar den finaste picknicken - bara för att de egentligen måste sova. Så beordrar man upp henne tillbaka i högsängen och släcker lampan och åtta sekunder senare hör man hur hon trycker på lampknappen igen.

I morgon ska hon också börja klubben. Det blev gruppbyte för Marius del till tvååringarnas grupp (Celine rymdes inte i Marius grupp), men jag tror det går bra i alla fall, eftersom språket ändå är en utmaning för dem. Nu måste vi bara leta fram en klubben-väska åt henne också. Det kommer att vara ett stolt litet barn som får traska iväg med storebrodern i morgon bitti.

Celine är det starkaste lilla barn jag sett. Hon hänger i ringarna i evigheter och evigheter och uppåner. Hon cyklar sparkcykel som om hon inte gjort annat och klättrar så högt hon bara slipper. Fast hon är en yrboll av rang och ramlar, snubblar och trillar omkull stup i kvarten då hennes tankar är på andra håll. "Gick bra" säger hon när hon stiger upp och torkar av händerna. Å andra sidan är hon väldigt avslappnad. Traskar på där i sakta mak femtio meter efter oss andra i skogen, i sin egen lilla värld.

Hon tycker inte om kläder. Eller så tycker hon bara om att vara näck. Klär alltid av sig spritt språngande före hon ens fått av sig skorna. Fast ännu mera tycker hon om sin Puppe. Den stackars grå kaninen med lappen. Och tutten - till vår förbannelse. Men det gick med Marius, så månne det inte går med henne också.

Hon är inte särskilt pysslig och stillasittande av sig, hon heller. Inomhus ägnar de sig åt brottningsmatcher, strider, billekar och hoppa i soffan. Likt sin storebror älskar hon att vara ute. Till sist: hon sover gott. Somnar mellan halv åtta och åtta på kvällen, vaknar sex på morgonen och sover ett par timmar på dagen. Ett älskat yrväder till dotter.

Pinn. 2 år.

Oj så man blir rörd av texten. Så fint berättat, hurdan hon är er lilla trollunge! Sötast är hon ju, och busigheten lyser i ögonen.
Hoppas det går fint på den stora dagen, första klubbdagen. Tror nog också det kan vara bra att vara tillsammans med storebror innan språket fastnat! :)
Vår stora pojke har aldrig gillat kläder han heller, men de senaste åren har allt utom underbyxorna slitits av så fort han kommit in genom dörren. Mellansonen har också en kanin, pupu, som varit honom mer än kär.
Tutten, ja det brukar ju lösa sig.Hon är ju endå ännu liten fast man inte alltid sku tro det då man ser allt vad hon kan.

Vilken underbar berättelse om lilla Celine. Jag längtar tills den dagen jag vet och kan berätta så mycket om mitt barn.

Melli:
Det är sånt här som iaf för egen del är intressant - att man kan gå tillbaka och läsa hur barnen var vid en viss ålder. Tyvärr har jag dokumenterat barnens utveckling allt sämre.

Camilla:
Och så himla roligt att visa åt dem själva när de är stora nog - hur de var när de var två år. Nu är det inte alls länge kvar för dig heller.

Dina barn är så underbara, och jag tycker att det är så roligt att de trivs så bra utomhus. Precis sådana vill jag också att mina barn ska bli.:)

Fina Celine, och finaste texten :)

Vilka fina ord om din supersöta 2-åring. :)

Och så har hon så långt och tjockt hår redan nu som tvååring! En riktig trollunge.

Fint skrivet!! Hon ser plötsligt äldre ut på bilderna, men så kom jag på att håret är utsläppt :)

Så söt hon e eran Pinn, en riktigt liten spilivink. Sen till en helt annan sak, kan du dela med dig av dendär karjalanpaisti du en gång gjorde, jag har idétorka och hamnat i en ond cirkel det blir bara samma mat hela tiden :P

Åh va fint skrivet :D

Fina ord :)

En tuff 2-åring, riktigt fint skrivet :)

Så underbart! De verkar så härliga dina ungar. Ska påminna mig själv om att skriva liknande små berättelser om mina små (bara en än så länge), det lär vara riktigt roligt att ha. Knåpar i nuläget på en femmånadersrapport att lägga upp på bloggen - ta gärna en titt om du har tid och lust!