Jag och dialekten.
Bara en liten obetydlig och nyfiken fråga: Hur gör du då du läser böcker för barnen? Vänder du orden till dialekt? Jag brukar själv använda synonymer om det är något ord jag vet att Freja inte är bekant med. Lite dumt kanske?
Haha, jag läser inte böcker för barnen - eller bara ibland. De har inte riktigt tålamod att lyssna och i sådana fall berättar jag med egna ord (dialekt) vad som händer och sker på sidorna. Och ibland omvandlar jag nog också - eller upprepar orden på både dialekt, högsvenska (och finska). Snacka om att förvirra barnen :)
Hur blev det med "hemma hos" reportaget som x3m (?) gjorde hemma hos er här i sommrast (eller var det vår?) Har jag kanske missat att det har kommit ut...
jag tänkte på det när jag såg klippet hos dig!!
Intressant. Du borde spela in en video :-D
Annars , har jag missat intervjun med X3m ?
Det är intressant med dialekter. Har själv en dialekt i ursprunget men då man jobbar på högsvenska och flyttat till annan kommun så blir hemdialekten allt mer i glömska, tyvärr. Så var rädd om dialekten! Sedan vill jag också göra en kommentar angående att läsa eller ej för barnen. Du skriver att de inte riktigt har tålamod... När ska de då lära sig att få tålamod att lyssna? Precis som med motorik och allt annat så krävs det ju att man utövar det. Ju mer man gör något desto bättre blir man. Och gör man något mycket från tidig ålder så är det inte konstigt att man blir bra på det. Själv har jag läst ofantligt mycket för mina barn redan från ca 4 månaders ålder. Plus hållit på med ramsor, rim och dylikt. Som en rutin som vilken som helst, före natt. Utan tvång också men som rutin. Och oj vad jag märker hur bra det är för språkets utveckling. Barnen har ofantligt ordförråd och äldsta barnet lärde sig läsa som 4 åring. I skolan märker man tyvärr alltför många som inte fått högläsning som små (eller där man inte alls prioriterar läsning) och det faller ut på så många saker och ämnen... Bara en tanke... Men kanske pappa i huset läser istället?
#6:
http://yle.fi/extrem/blog/Kommentatorn/527010-Kommentatorn-hemma-hos-Kakkakaffe
Sanna:
Tack för att du gav mig en spark i baken:) Jag ska försöka bli bättre på att läsa. Jag är själv en god läsare som slukade allt i bokväg som yngre (och som också lärde mig läsa som fyraåring), men jag har inte riktigt hittat motivationen med barnen. Det går för mycket energi åt vem som ska välja bok, vem som ska bläddra, vem som ska sitta där och vem som ska sitta här och allt möjligt annat, så det brukar sluta med att vi avslutar projektet.
Att läsa är bästa "lugna oss" metoden här. 5-åringen älskar sagor! 1-åringen har inte heller riktigt ro att lyssna hela sagan igenom men bär böcker åt mig och så bläddrar han i egen bok medan vi läser en annan bok med storebror. Och så är det ju så roligt att läsa sina egna barnböcker igen.
Det där med läsandet är en lite knivig fråga tycker jag. Det talas så mycket om att man skall läsa högt för barnen / tillsammans med barnen, att det utvecklar deras språk mm..
MEN, INGEN läste någonsin för mej i mina unga år, inte hos nån annan i kompiskretsen heller för den delen. Ändå blev jag en riktig bokslukare och språkpolis som älskar ord och dess betydelse och ursprung.
Själv har jag läst en massa godnattsagor och böcker för vår dotter som är av den lugna sorten och tänka sig: Hon avskyr läsning!! Hon är nu 10 år och läser de samma Alfons Åberg böckerna om och om igen för hon orkar inte läsa riktiga böcker. Hon vill ha böcker förstås och börjar läsa i dem, men de blir alla på hälft.
Sen har jag en kompis som själv är väldigt musikalisk och kan alla sångtexter och ramsor som finns i Finland och hennes barn var vid 4 års ålder redan före vår dotter när det kommer till ordförråd. Dock, de pratar bara ett språk. Vår dotter pratar tre.
Så det jag ville komma till var väl att det är som med Lotto, ibland lyckas det, ibland inte. Man måste alltid känna efter själv vad som passar och vad som känns naturligt.
Hehe, jag har också vari med om samma intervju. :)
- Glöm inte att prenumerera på min blogg via Bloglovin!