Så var det ju den där galaklänningen då. Jippii, det var fredag och mörkt och duggregn - men hey stan - det är ju kul! Och vi hoppade på bussen med dubbelvagn och manduca och vinterkläder. Marius skulle sitta här och Celine där och jag skulle stå med Sindre och vagnen här. Telefonen ringde, och det augustibeställda och många gånger försenade matbordet skulle levereras en stund senare till Molpe - jag i Jyväskyläs lokalbuss och min pappa på Helsingfors-Vanda flygfält påväg till Norge.

Vi steg av i utkanten av centrum med målet inriktat på en liten pappersaffär som jag cyklat förbi i sex år och varje gång undrat hur den lyckas gå runt. Och det var som att stiga in i en butik på femtiotalet med apoteksbyrå, skolplanscher, klippdockor och glansbilder och väggarna fulla med ljuvliga kort. Vi valde och valde till barnens rum, men jag måste snart dit igen.

Vi fortsatte till H&M, men den enda lilla russinasken jag ägde och hade, var slut sjuttiofem sekunder senare. Vi åkte med samma rulltrappa ner tillbaka och gick till Anttila för att köpa ramar i stället. Där utbröt en hisstrid om vem som skulle trycka på knappen, hissalarmet tjöt och alla klagade på att det var varmt.

Vårt sista stopp blev på en bänk i Sokos lampavdelning. Där skalade jag fem mandariner före vi gick till busstationen och satte oss på tjugofemmans buss hem tillbaka.