Sen när jag blir 50.

Jag konstatera igår att det nog sku vara så skönt att fara till typ Rom med Micke och sitta i lugn och ro och äta trerättermiddag och dricka skumvin och sova gott och bara ta det lugnt. Sen konstatera Micke att till kvällen sku jag genast sakna barnen och fundera hur de har det.

Men jag tror nog vi ska fara nånstans/göra nåt, genast då jag själv också sku orka vara med barnen i typ 50 timmar i sträck.

Och i år var första gången vi kom ihåg pappa med paket och kort. Han blev milt sagt överraskad

Var sak har sin tid:)
Kommer hoppeligen dagar för de flesta då vi får rå bara om varann!
Barn är härliga att ha men så skönt sen då man bara får tänka på varann!
Kämpa på, snart är ni där, åren rusar fram:)

Michaela:
Egentligen är jag nog så nöjd med hur allt är nu. Jag försöker tänka att det ändå är så här intensivt under en begränsad period. Men energin räcker inte till allt och i detta fall inte till någon hejdundrande farsdagsfest.

Moa:
Så sant, så sant. Och tack.

haha..låter som vår dag. Pappans tur att stiga upp,ingen fin frukost på säng,utan den fick han själv göra..men mitt "måste" är ett hemmagjort kort å det fick han. Man kan ju få ångest med mindre då man läser fb statusar med hur man firat pappan :) nånej, det är väl nog ens eget fel som låter sig beröras av sånt,för alla har vi ju världens bästa pappa sist å slutligen,bäst man vet om det själv.Oj det blev långt.. :)