Bilbloggen.
De senaste gångerna har vi kört rekordsnabbt på tre och en halv timme. Idag klarar vi inte ens fem. Och det barn som gnäller och gråter och bråkar och tappar sina tuttar och är hungriga och törstiga och är kissnödiga och som frågar stup i minuten när vi är framme.
Och det är föräldrar som är väldigt trötta. Det är vinterhastighet och mörkt. Vi stannar och passar och betar av kilometer efter kilometer och det känns som vi aldrig kommer fram fastän vi kört den här sträckan hundra gånger förr.
Men morfar har kvällsmaten färdig åt oss. Sängarna är bäddade, pyjamasarna ligger under dynan och tandborstarna står uppradade i badrumsskåpet. Vi har en dajmkaka i frysen, det är fredagkväll och sen när ungarna har somnat, ska jag börja plocka sakerna ur lådorna och placera ut dem. I vårt hem.
Men skönt med en slutdestination att se fram emot och planerad kväll med dajmkaka och pyssel.
Trevlig helg.
Detsamma åt dig Veronica!
visst är den fantastisk, känslan av 'vårt eget hem'.
Uj, som tur behöver vi aldrig åka sådär långt med barnen. Men ja, er resa är väl värd det. Härligt,härligt med ett eget hem att packa upp i!
Ja, det här är nog den värsta årstiden att köra, isynnerhet på kvällen. Men underbart att få "komma hem". Det är så idylliskt ert hem, påminner om mitt barndomshem.
Underbart att få plocka ur lådor! Det är den del av flyttandet som jag verkligen tycker om. Hoppas ni har en bra kväll i ert gula hus!
Njut av helgen :) Nu är ni i varje fall framme :) Vad svara du på frågan om man snart är framme?
Snart eller om en lång stund fungerar iaf inte hos oss :)
- Glöm inte att prenumerera på min blogg via Bloglovin!