Vi har halvpension här på hotellet. Det tycker jag är ett bra alternativ när man reser med små barn. Under treåringar äter gratis, vilket Marius gör med nöd och näppe. Men från buffébordet får man maten snabbt – man behöver varken vänta på menylista, på att få beställa och inte heller på att få in maten. Och duger inte den ena maten, kan man välja en annan och det finns en massa småplock som man kan erbjuda ifall man vill vinna lite tid att äta själv. Men det är också en massa spring fram och tillbaka – då en först hämtar mat åt Marius och Celine, sen åt sig själv, varpå den andra av oss får gå efter mat. Dessutom har de två barnen prickat en egenhet åt sig under våra kvällsmiddagar; det ska nämligen skitas mitt i. Så där springer vi skytteltrafik ut ur restaurangen, in i receptionen till toaletterna, ut tillbaka och in i restaurangen och hämta nästa barn. Så även om jag tycker att ungarna uppför sig väl vid de vita bordsdukarna, så är det ändå inte tal om att man skulle hinna smutta vin eller föra djupa diskussioner. Det är nog mer jag-hämtar-huvudrätten medan-du-äter-förrätten och-så-viftar-du-hit-servitören-så-vi-kan-betala-bort-notan och-så-sveper-du-i-dig-kaffekoppen. God mat får vi hursomhelst i mängd och massor och det är väl det viktigaste.