Som Lotta på Bråkmakargatan.

Igår på eftermiddagen halkade Marius omkull utomhus med en spade i handen och slog ut en rejäl bit ur framtanden. I morse ringde pappan tandläkaren och fick en tid några timmar senare. Hos tandläkaren kröp sonen ihop och gömde sig under tandläkarstolen och så blev det inte mer med det.

---

Idag är för övrigt sista dagen som sjal- och selerbjudandet är i kraft.

Nämen oj, stackars Marius! Hoppas det ordnar sig med framtanden, å Eva: var inte orolig, jag har hört om flera barn som vägrat de första gångerna hos tandläkaren. :) Även om jag kan tänka att det är lite irriterande.
Annars, kan du inte Eva skriva och berätta om dina förlossningar - vad du tyckt varit värst, är det så hemst som många säger, eventuella bedövningar osv (även om jag förstod att du inte hunnit alla gånger få bedövning). Många säger det var "lätt som en plätt", andra säger det var ett rent h*lvete - vad tycker du?

Jag gjorde likadant som M när jag var liten, kröp under stolen eller bänkar. Men jag tvingades i stolen och det var inte världens bästa tandläkare heller. Var ska man dra gränsen för sånt och hur ska man göra? Jag menar, tanden ska väl lagas eller bort i nåt skede.

Anna:
Återkommer till dig här under senare ikväll.

Bitte:
Det var tydligen inte så farligt. Tack och lov är det i mjölktanden och tanden är inte lös - d.v.s det torde inte ha skadat roten. Men vi fick det dokumenterat i pappren, så ifall något skulle uppkomma senare, så finns det till pappers för försäkringar och dyl.