Igår blev han redan sex veckor, vår Sindre. Och trots att han har betydligt mer vakentid nu, så är han fortfarande en sömnig typ. Fast då har jag ju ännu Celines sömnvanor i färskt minne - hon som sov extremt lite dagtid som bebis, och övergick till enbart en daglur vid bara halvårs ålder. Och som raka motsatsen till Celines matvanor - snabbt, regelbundet och effektivt, så är denna lilla knodd lika oberäknelig som vilket VR-tåg som helst (höhö, vilken liknelse). Han äter i tid och otid, men då kan han ändå klämma i med en tre timmars middagslur på dagen - något han aldrig gjort nattetid. Han är ändå en mycket nöjd filur som verkar ha en lättsam inställning till livet. Who cares, liksom? Men min lilla spädis försvann nog för en månad sen.

Nu ska han och jag ta oss en svängom på stan. Dop är inplanerat om tre veckor och jag vill kanske ha en klänning.