Kära du.

"För tre dagar sedan blev du två månader. Jag glömde inte direkt bort det, men dagen kom och gick utan att jag hann uppmärksamma det desto mer. Och tänk att du redan funnits två månader i våra liv. Du är inte alls sådär ny och ynklig längre, utan en rejäl och knubbig bebis. Du som började i några lånade 44:ans kläder - som var alldeles passliga. Idag har du varit klädd i kläder i storlek 68. Din gamlamormor var också tvungen att sy om dopklänningen - för även om du inte kommer att vara äldre än dina syskon då de döptes, så är den för liten för dig.

Vi lär känna varandra mer och mer för var dag som går. Och redan nu kan jag säga att du är en fenomenal livnjutare. Så som du sover har inget av dina syskon sovit. Du sover jämt! Förutom då du äter mjölk då förstås. Och det gör du i och för sig ganska ofta också. Du trivs allra bäst när du får ligga tätt, tätt intill om nätterna och slurka. Du älskar när du får vara i sjalen och du älskar att sitta i famnen. Och för första gången känner jag att du får vara närhets- och trygghetstankare hur mycket du vill. Dina syskon älskar dig också över allt annat, deras Pinne-bebe som du är. Varje kväll brukar du ligga i storebrorsans säng uppemot en halvtimme, då Marius läser sagor för dig. Fast du bryr dig inte nämnvärt om dina storasyskon ännu. Du är bara cool fastän de kör rally runt dig, de leker bebis med dig och fastän syrran vältrar sig över dig - du kan ligga där mitt på vardagsrumsgolvet och sova i alla fall. Inne sover du ändå oftast inlindad i mammas och pappas fluffiga duntäcke. Ute sover du i vagnen eller sjalen beroende på vad vi gör för aktiviteter - för du och Marius måste nämligen dela den ena vagnsplatsen.

Ännu har du inga rutiner överhuvudtaget, förutom att du brukar gå och sova omkring halv nio-nio. Sedan är du precis lika morgonpigg som dina syskon och de senaste veckorna har du vaknat vid fem-halv sex. Fast du är ändå så tacksam som inte ropar "mamma opp", utan är tyst bara du får bröst i munnen. Men om jag skulle få önska en sak av dig, så skulle det vara att du skulle äta liiite färre gånger om nätterna - fast man kan väl inte få allt här i världen heller. Du är hursomhelst en alldeles fantastiskt fin minimänniska. Din mamma."

Oj, vad fint skrivet av dig! Lilla Sindre vet nog säkert att han är precis lika älskad som sina storasyskon, även om de stundvis kanske upptar en hel del plats! Vår lilla fyller 9 mån imorgon och använder 68cm kläder, alla barn är olika :-)

Var fas har ju sin tid och det blir ju rätt naturligt att barnen kräver olika mycket tid beroende på utvecklingsskede. Just nu är t.ex. Celine den som är mest 'krävande'. Och jag sa åt Thomas idag, att i den här takten kommer Celine och Sindre snart att använda samma kläder.

Så härligt! Kärleken till sitt barn är fantastisk. Ett tips om du vill läsa en fin dikt, kolla här

http://asahoffman.blogg.se/2010/october/before-i-was-a-mom.html

Jag lovar att alla mammor känner igen sig i den dikten. :)

Va underbart fint skrivet. Och man får önska sig saker, fast man har det bra. :) Sömn är guld.

Herregud, vad vackert skrivet!!
Jag blev rörd. Och det händer inte ofta.

Hej.. Vill skriva att du har en fin blogg.. Gillar innehållet och designen.. Har precis börjat följa din blogg.. Är själv en ny pappa bloggare sedan en vecka och tycker att det är hur kul som helst.. Kram Pappa Gabriel..

Kärlek!

Ja jisses så han växer lilla Sindre! Ingen riktigt liten kille mera.. ;)

Jätte fint skrivet, just såna texter vill man läsa sen om 10 när småbarnstiden är förbi och man vill minnas exakt hur livet det kändes med dessa busar.

Nu bränner tårarna bakom ögonlocken.. :)

ÅÅÅH,så fint skrivet :)

jättefint skrivet,hördu. Och söta bilder också :)