Intresset.

"Vänta där mamma, inte med", sa han och så stack han iväg. Saxade och kämpade sig upp i backen. "Hei, hei" eller "heippa", brukar han med en handsvepning säga åt alla som skidar förbi honom. De brukar skratta åt honom. Och beundra honom. Jag brukar stå och le i mjugg. Vara så stolt. Idag var han duktigast någonsin, han hade gått stort framåt sedan sist.

Fast mest imponeras jag av hans vilja. Han kämpade sig upp för backen ett tiotal gånger. Ungefär bara för att han skulle få ränna ner. "Mamma, nej vänta där", beordrade han mig när jag kom närmare för att fotografera. Så vi väntade - jag, Celine och Sindre. Efter en och en halv timme kom han och var nöjd att ta bort skidorna.

åååh va han e söööt!

Jag förstår att du är stolt! Härliga killen! Dessutom tycker jag du ska applådera dig själv, det här är en underbar belöning för att du orkar vara ute med barnen så ofta.

Härlig grabb det där :-)

Pappas pojke tror jag visst :)

Fan va mysigt att han har ett sånt intresse "trots" sin ringa ålder. Och det bästa av allt är ju när föräldrarna uppmuntrar det istället för att hämma!
Heja!! både till dig, som mamma, och till lille Marius

Jo, vi har börjat få in rutiner och det är minst sagt skönt :) Och vi ska hoppas att det håller i sig :)
Han är nog bara för söt Marius när han skidar :D

Du har alla anledning att vara stolt. Han är otroligt duktig!!

Det är så sött att se så små skida:-) Vår pojke som just hade fyllt fyra skidade 15 km. En o annan positiv kommentar fick han när han var långt in o ödemarken i Ylläs...