30 minutes of our lives

Jag gör VÅGEN för dig!!! Vilken mamma du är :) Underbar!

En helt vanlig mamma. Men det är ganska länge sen som jag hamnade i en situation där alla har varit "nödställda" på samma gång - som tur är, eftersom jag alltid har för få armar då. Men då måste man bedöma vems läge som är allvarligast och vems som är lindrigast.

Oj Eva, du är duktig! Har fullt opp med en 2-åring, andra på kommande.
Men en fråga. Funderar din man inte på att skaffa ett "vanligt" jobb, så han skulle få vara hemma med er och hjälpa till med barnen?

^
Fast å andra sidan är han mycket hemma, när han är hemma. Nu föll bara två veckor onödigt nära varandra. Så det är både fördelar och nackdelar.

En fördel med att ha en man som är borta mycket, måste ju vara att man hinner sakna honom nåt så förbannat och uppskatta honom tusen gånger om när han väl är hemma ;) Om man tycker om mannen ifråga alltså, men det antar och tror jag att du gör :P

Och det är ju rätt skönt ibland att få känna sig lite extra "duktig" över sig själv, att man klarar de där vardagsutmaningarna helt själv. Lite egoboost sådär

Egoboost på hög nivå! ;) Och du som sköter allt själv hela tiden!

Du är så cool! Läser din blogg med stor behållning och tänker att en sån där cool supermorsa vill jag också vara om vi får fler barn. Än så länge har jag armarna fulla med bara en ;-)

Det är just när jag läser såna här texter som jag är tacksam över att vi har 6-7 års hopp mellan alla våra fyra barn. Fast sen har vi istället ett aldrig sinande tonårsträsk att vada igenom. ;-) Det kommer ni ju att ha överstökat på nolltid sen.

Ett regn av guldstjärnor till dig! Och tur att man får skratta lite mitt i allt elände ibland. :)

Jag kan SÅ se framför mig detdär! Det är inget roligt då armarna tar slut,då brukar mina nerver börja bölja så man själv också har lust att gråta en skvätt. Du är nog min idol också! Sku vara roligt att ses live någongång också,kanske ni en vacker dag kommer ner mot storstan. :)

Du verkar ha ett gott tålamod! Själv hade jag nog tappat nerverna ganska snabbt! :/

Du är så duktig! Fast vet av egen erfarenhet att det är bara att bita ihop. Hur gärna man än vill gå ut på trappan o skrika rakt ut så kan man ju inte. Har själv en trotsig snart 3åring och en ynklig 3mån bebbe. Vi kämpar vidare! :)

Behöver jag säga att jag känner igen mig i mycket du skriver. ;) Hälsar en mamma med tre små i nästan samma ålder, som också bor långt bort från släkt o de flesta vänner.

Ännu en sak, har du nångång bloggat o berättat o dina potträningsmetoder? Är lite lat nämligen o orkar inte söka genom gamla inläggen... länka går bra om du skrivit tidigare eller berätta lite kort :)

Camilla:
Hehe. Förhoppningsvis slängs det inte så många år i dörrarna hos oss.

Melli:
Vi hade faktiskt först tänkt komma på Lastenmessut till Helsingfors, men tror vi har skippat det, eftersom Mallorcaresan kommer så tätt inpå. Men kanske vi gör en Högholmsresa i sommar - du lär ju märka när vi planerar en Hesaresa nästa gång ;)

tvåbarnsmamma:
Ibland skulle man nog vilja stänga dörren om alltihopa - som tur är, så är saker och ting övergående :) Heja dig och heja mig.

Anja:
Då vet du också:) När jag blir gammal, ska jag gunga gungstol, läsa bloggutskrifter och minnas småbarnsvardagen :)

tvåbarnsmamma:
Borde ha skrivit. Hittar det inte såhär vi snabb sökning, ska se lite senare.

^
Här var det: http://www.kakkakaffe.com/2011/january/mina-pottraningstips.html#comment

Du är grymmast, helt otoligt! :-)

Haha, det är banne mig inte lätt att ha flera småbarn. Men jag har ändå bara två än så länge..

Wow, och så heter det föräldra-l-e-d-i-g-h-e-t! :-P

Haha du skriver så underhållande. Men känner igen mej mitt i all kaos.

Är så underhållande att läsa om er! Jag har själv varit ensam med dottern 2 år och 3 mån och sonen 13 mån i 4 dygn och har nog varit nära att tappa nerverna många gånger. Men ofta har jag tänkt på dig Eva, du är just nu också ensam och har ytterligare en liten bebis. Du har gett mig styrka, fixar Eva det så fixar jag! Heja oss!

Hahahaa, jag skrattar så också jag nästan kissar ner mig.

Så glamouröst liv lever man. =)

Hurra, vilken hjältemorsa! Och angående att gå och stå på trappan och skrika rakt ut: visst fan kan man göra det! Det gör jag ganska ofta, och det är skönt. Okej då, inte på trappan, men i sovrummet bakom stängd dörr. Och kudde framför fejset om man inte vill skrämma de stackars små liven :-D

Oj vad jag skratta då jag läste det här! :) Fantastiskt!

Bra jobbat av dig som fick fason på situationen!

Helt otroligt egentligen hur snabbt det kan svänga från någotsånär lugn och ordning till fullt kaos och sedan åter igen något så när lugn och ordning...

Hihi, vad jag skrattade när jag läste!! :) Härligt att du bjuder på den äkta vardagen! Många vill gärna göra den glamourösare än vad den i själva verket är. Men det är ju just det där som är det härliga med livet. Vad ni ska sitta och skratta åt den här härliga historien när barnen blir äldre! :D

Oj jisses, jag blir alldeles svettig när jag läser. Hoppas du får sova inatt. Jag vet vad du går igenom, been there done that, därför känns det extra mycket när jag läser. Men man orkar när man är mitt i det, se till att du får sova när mannen kommer hem. Och samtidigt vill man ju njuta, för de är ju så himla fina. Ibland en omöjlig ekvation. Kram.

Haha:D Skrattar och känner igen mig i kaoset. Men hur du fixar allt när du e ensam emellan förstår jag inte, det är nog tack vare att mannen kommer hem varje dag och delar det med mig som jag hålls någotsånär sane.

åh men herregud, vilken röra! ska aldrig känna att jag är helt utmattad eftersom jag bara har en..