Jag tänkte nästan låta bli att blogga pulkabackar och skidspår idag, eftersom det är typ det enda bloggen handlar om nuförtiden, men när nu Peppe nästan bad om det och vi faktiskt inte gjort mer än stått i den där förbannade backen idag igen, så gör jag det i alla fall. Jag kommer att uppskatta när den dagliga rutten ändrar riktning. Fast egentligen ska man väl bara vara glad så länge de inte kräver mer än en stjärtlapp och en backe, dag ut och dag in.