Ögonkontakten.

Hur ser du egentligen på det här med att du lämnar ut så otroligt mycket och privat information om erat liv, och framförallt om barnen. Allt från blöjvanor och sovvanor till syskonbråk och raseriutbrott. Hur blir det sen? När barnen blir stora, lär sig läsa osv. När alla i skolan vet allt om hur dom har det hemma, och även folk dom inte ens känner. Dom kanske inte alls vill att "hela" deras uppväxt ska finnas i text och bild på internet.? Det spelar ju ingen roll om du slutar med bloggen när dom blivit större, allt som finns nu kommer ju finnas för alltid.. Antar att du redan tänkt igenom detta, det är ju ganska viktigt.

Detta är väl inte en fråga som kräver att man är anonym?

Och vet du? Det enda som jag har kvar från hela min uppväxt är ett enda fotoalbum som finns hemma i Molpe. Och som jag saknar! Tänk om jag skulle få ha en sådan här dokumenterad bok om en tid som jag inte ens har ett minne av - vilken rikedom! Sen att det är offentligt och tillgängligt för alla - ser jag inte som ett problem. Vi lever dessutom i en helt annan tid än vad du och jag levde - dagens barn är ju uppväxta på och med internet (glöm inte Facebook!). En dag kommer jag att sluta blogga och ta bort bloggen - så den kommer inte att finnas kvar i all evighet som fysisk blogg (även om jag vet att saker och ting hittas via sökmotorer). Sen vet jag inte vem det skulle störa när jag skriver att Sindre sover en niotimmars natt, Celine går på pottan, att de strider sinsemellan osv. Jag har inga problem med att skriva att jag också skiter på morgonen, äter med gaffel utan kniv och duschar på kvällskvisten samt att jag mina och systrar fortfarande blir sura på varandra - men detta anser jag totalt irrelevant, eftersom jag uppnått den utvecklingen för ett par decennium sedan. Det du som läsare vet om oss och vårt liv är ändå bara en bråkdel - t.ex. det enda du vet om vår gårdag, är att vi var ut och sprang. Att sånt.