Om en löplänk.

Jag lät förstå att jag inte var helt nöjd med min träningstid, som oftast börjar vid 20:30 om kvällarna efter att Sindre är färdig ammad för natten. Jag orkar sällan springa längre än fem kilometers rundor vid den tiden mera, och det är dubbelt kortare än jag borde orka.

"Vi kör ett eftermiddagspass tillsammans idag då", föreslog Thomas. Nå, så gjorde vi det. En trettonkilometers runda med hela patrasket i löpkärran och dubbelvagnen. Jag tyckte det nästan var lite skämmigt och fanatiskt, där vi sprang bakom eller bredvid varandra. Fast ändå ganska trevligt med sällskap för en gång skull - även om jag inte orkade prata.

Vid fem kilometer bannades jag ändå redan inombords. Hatade att springa. Motvinden piskade i ansiktet och gjorde vagnen ännu tyngre i och med att vinden tog tag i suffletten. Solen stekte, svetten rann och kinderna brände. Efter ytterligare någon kilometer märkte vi att Celine kastat sin keps och jag blev sur. Thomas lovade ändå göra samma runda på cykel när vi kom hem för att se om han skulle hitta den. Jag trodde den var bortblåst.

Nå, så sprang vi på en stund till då. Min medelpuls var 177, men den dunkade oftast på i 185. Ungarna är förtjusta i att vara på länk, så de vållar sällan några större problem. Jag bestämde en kortare sträcka hem än vad vi hade tänkt, och tur var väl det - för knappa två kilometer hemifrån gick samma vagnshjul sönder som var kaputt tidigare i vår. Jag tyckte väl vår gemensamma löprunda inte var så där jättebra idé längre.

Vi fick alltså slå av våra klockor och gå sista biten hem (fast inte mig emot så där egentligen). Jag baxade Marius och Celine i den ena vagnen och Thomas gick och lyfte den stora vagnen. Sen kom vi oss ändå hem till slut. Hjulet fixades, Thomas hoppade på cykeln och trampade samma runda igen, hittade kepsen och sen var sagan slut.

Duktigt gjort! :) 13 km MED vagn impad
Här om kvällen när jag var ute o gick fick jag riktigt lust att fara på länk o lovade mig själv att söka fram mina löpkläder...men det har inte blivit av...ännu :)

Det är ungefär som att föda barn: det är jobbigt och pissigt medan man springer, men efteråt känns det bra. Haha, sorry - det var en veckans sämsta liknelse. Eller nåt.

Men det är lite psykiskt också att springa med vagn - det måste vara lättare och gå hårdare utan den sen.

Nämen så är det ju! Man springer inte för att det är roligt, det är kicken efteråt! :) Iaf jag...
Det är annars likadant som att gå och skutta vagn. Sedan Theo föddes har han varit med på alla promenader tills häromkvällen, då gick det så lätt att gå när man slapp vagnen så det var då jag tänkte att man borde springa istället... :)

Wow! WOW! WOW!!! Fasen vad coola ni är!!! Jag sprang med vagn för första gången för några dagar sedan. Ett barn i, tre kilometer lång runda och promenad i uppförsbackarna och jag var HELT SLUT!

det DÄR, det är hardcore.

Steffanie:
Jomen det är ju bra! Första gången är alltid första gången. (Och jag gick i uppförsbackarna också.)

Sara:
Jag behövde ju inte ens fara och söka kepsskrället.

:)

turen med dessa vagnar (har en likadann) är ju att om det är framhjulet som går sönder kan man ju snabbt och smidigt ta bort däcket och flytte det till mitten bredvid det andra hjulet och fortsätta sin promenad/länk... värre är det ju förståss då om det är bakhjulet som går sänder :S

Hehe :) Det här har blivit favvoblogg nr.1!!! Känner så igen mig i det du skriver!!

tycker det där med löplänk låter roligare än lörunda! Varför säger man länk hos er,vad betyder det?

Joella:
Det hade jag inte tänkt på. Fast det var bakhjulet den här gången. :)

Michaela:
Tack för det!

Petras:
Haha, jag vet inte. Jag har alltid pratat om länk. Kanske är det en s.k. finlandism?! För nog pratar man väl rätt allmänt om löplänk i Finland? Eller?

Oj, det var stongt gjort! Du är så himla duktig som orkar med allt, och ännu bloggar vid sidan om det :) Hälsar en med usel motion med ett hus och gård som ett bombnedslag + barn som jagats ut ensamma på gården.

Vad grymma ni är som är ute och springer med vagnarna. Jag nöjer mig med PW's jag när vagnen är med, hihi :)