Det var en sån där morgon i morse då solen strålade från en klarblå himmel, fåglarna kvittrade för allt de var värda och somliga kanske inte ens hade tagit natt. Medan vi fördrev ett par timmar i det spöklika kvarteret på morgonen, stakade Thomas sjuttio kilometer på rullskidor (näpp, jag var inte avundsjuk). Sedan laddade vi om med uppvärmd makaronilåda och middagsvila, för på eftermiddagen fördrev vi ytterligare ett par timmar i det spöklika kvarteret. Solen sken i alla fall ordenligt för första gången på hela midsommaren.

Fast nu måste jag sluta - tjugo minuter gått. Och en ytterligare en dag och en vecka har nått sitt slut. En vanlig dag, men en ganska bra dag.