Någon kallade det sommarblues.

styrka! allt i livet går ständigt uppåt och neråt. jag tycker du bara ska skriva om det som finns närmast till hands innanför pannbenet, spela roll om det är glatt och sprudlande eller tungt och träigt.

det bästa med jobbiga perioder under småbarnstiden är ju att man passerar dem snabbt. det vet jag förstås att du vet, men det kan ju kännas bra att höra det igen och igen.

Kram till dig, det kommer bättre dagar snart!

Jag kan förstå både frustrationen över barnen, städningen, huset och allt annat, alla har vi ju vårt och våra dåliga dagar.

Men sen tycker jag det är lite roligt att folk ska kommentera vilken sinnesstämning man är i på sin egen blogg, eller vad man skriver om. Jag har läst en blogg länge till en tjej som uteslutande skriver positiva inlägg, allt är rosenrött, huset rent och fint, ungarna perfekta och inga problem i världen existrerar, allt är bara idyll hela tiden och bloggen har stora fina sommarbilder med glada barn, bilder på trädgården med nyplanterade blommor osv. Där irriterar sig folk över att allt är "för perfekt", hon fick rejält med skit faktiskt. Till slut skrev hon ett långt ledset inlägg där hon skrev att bloggen är hennes paus från den "riktiga världen", där inga sjukdommar och bekymringar existerar, där barnen inte bråkar, disken inte hopar sig upp osv.

Till min poäng, varför ska man behöva försvara sig? Man får väl skriva om vad man vill på sin egen blogg, i vilket humör man vill. Varken du, den andra tjejen eller någon annan ska behöva försvara er, det är ERA bloggar, folk kan ju välja att inte läsa, så skriv precis hur du vill! Vi är många som gillar din blogg ändå :-)

Ha en fin (ute)dag ;-)

jag tycker att det bästa med din blogg är att du skriver ärligt om både det goda och det onda. Jag tycker att din blogg är bra och som en kvinna som inte ännu har barn men vill gjärna ha barn nån dag så ger du säkert en ganska realistisk bild av vardagen. fortsätt att skriva precis som du vill, det här är ju faktiskt din blogg! :) jag tycker iallafall att du är en super morsa! :)

En midsommar-kram till dig från Vasa! Tack för cykeln, även om den ännu ligger på posten, men på måndag börjar vi öva :)))

Sommaren är nu som vackrast! Bra att stanna upp och fundera lite över livets gång, varifrån man kommit och vart man är på väg. Se på alla blommorna och njut, midsommaren har sin magik. Trevlig midsommar och Blues.

Snälla nån, du klagar inte!!!! Håller med allt du skriver, det ÄR INTE LÄTT. Och man måste få ventilera sig, eller på något sett skriva av sig, för mig fungerar det lite som terapi liksom :)

Ta absolut inte åt dig åt sånna kommentarer, det är från folk som har noll självinsikt och dåligt självförtroende så dom måste klanka ner på andra. Uscha, sånna människor vill man kasta en hink med kiss på genom dataskärmen. Eller bajs för den delen.!

Du är en fantastisk mamma! Ville bara säga det!

kram!

Ja du.... Jag kan inte tänka mej in i nåt annat än hur bra vi har det som bor i eget hus långt från vägar och bilar. Inga problem att släppa ut barnet ensam, hon springer ut och in som hon vill. I nattlinne utan trosor, med stövlarna på, okej att halva sandlådan ligger i hallen, hon tycker ju det är så roligt :)

Nå man är i gott sällskap då om morgnarna hör jag. Fast de två senaste morgnarna har vi stigt upp 7.Men så var jag vaken med lillkillen 4-5.30. Sb har nu lämnat själv sina tuttar och sover utan sin blöja. Imorse märkte jag att lampan var på i rummet och gick och släckte, på morgonen märkte jag att pottan full, så han har själv stigit upp på natten och gått och kisa :) Vad som hjälpte bort våra 5-morgnar var just att ha honom och kisa vid 22.30-23 tiden då man själv går och sova, då vaknar han inte av fullblåsa på morgonen och piggnar inte ens till av den nattliga pottan;) Kan ni pröva det om det nu inte är Sindre som väcker er i arla stund.

Jag tog inte på något vis illa upp av kommentaren, utan jag blev mest och reflektera över mig själv och bloggen - om jag blivit så negativ. Och visst kanske min sinnesstämning har varit lite lägre på sistone, men jag tycker ändå inte på något oroande vis :)

Sara:
Tack. De glada, positiva dagarna är långt fler än de sämre. Problemet är väl bara att de dåliga dagarna är evighetslånga. Samtidigt blir jag så frustrerad då ungarna är världens bästa när vi är ute, men så fort vi entrar dörren, så förvandlas de till små monster.

Mia:
Det är sant. Det finns otroligt många bloggar och alla skriver på sitt sätt, men ingen blogg är verklighet rakt av.

Jenna:
Bra, tack!

A:
Cykla lugnt och trevlig midsommar åt er också!

#anonym:
Tack detsamma till dig :)

Jasmin:
Var ålder har sin charm (och utmaningar) och flickorna verkar överlag vara utrustade med större vilja och mer temperament (humör). På gott och ont:) Men vi tar nya tag och kämpar vidare

Michaela:
Vi har ju det bra på sitt sätt vi också. Men det är nog svårt att bli höghusmänniska då man är uppväxt på landet. Utan barn funkade det bra, men nu önskar jag mig en gräsplätt mest av allt i hela världen.

Veronica:
Men jag tror inte det är av kisibrådska hon vaknar så tidigt. För ibland kan hon somna om efter att hon kissat, och ibland är hon uppe en bra stund före hon ens går och kissar. Marius hade ju också en förhatlig period (en lång sådan, säkert ett år), som han steg upp mellan halv fem och halv sex. Det är väl bara att acceptera att man har morgonpigga barn och stå ut några år till. Gäsp.

Jag har märkt att det finns direkt samband med när man får ungarna o sova. Vi kämpa länge med att få nattningen framflyttad en 45 min-1 timme och nu när det funkar så sover våra barn helt klart en timme längre på morgonen. "Flyttningen" var inte så enkel. Barnen är ju helt klart ofta så trötta på kvällen att det är nästan omöjligt. Nu är jag jättenöjd att det har lyckats, nu sover vi till 7, tidigare till 6.

Kämpa på och njut av de roliga dagarna!

Nå, mina barn har också denna genetiska defekt att vakna tidigt;)
Kämpa på och senast i skolåldern får du väl börja väcka dem :)Kanske du lyckas få en sovmorgon någon dag. Kram

trevlig midsommar! så är det hos oss också nästan 2 åringen tucker hon kan göra allt som nästan 3 åringen kan..och man måste slåss om precis allt hela tiden för gud förbjude att man kan leka med en ANNAN leksak.. Men när de ligger i sina sängar p kvällen och man hör skratten genom väggen ja då är dom väldigt goa ;) villa bara säga att vi fixar nog det här även om det är tungt just nu med 3 små tätt i ålder!

Kiitos Eva, että ymmärsit kommenttini positiivisen tarkoituksen.Blogisi on elämänmyönteinen ja oikeaa elämää. Ehkä on liian henkilökohtaista välittää toisesta ihmisestä täällä blogimaailmassa.. ainakin joidenkin kommentoijien mielestä. :C
Toivon sinulle voimia, unta, omaa aikaa sekä kaikenlaisia hetkiä perheesi kanssa.

Du har all rätt att klaga ibland!

Angående det eviga utevarandet: Här i trakten finns det parkversamhet. Man får lämna barnen ute med parktanter ett par timmar mot en liten avgift och de får leka ute, träffa andra barn och äta medhavt mellanmål. Skulle det vara något för din två större kanske? Så kunde du & Sindre handla mat eller något under tiden. Eller bara ta en kopp kaffe i lugn och ro.

Jag känner igen mig, minns att det var sådär när tvillingarna var i tvåårsåldern och äldsta fem. Dagarna flöt ihop och jag tyckte att ingenting var roligt, samma sak dag ut och dag in, samma tjat och samma bråk och samma mat och ut och sova och in och äta och ut igen och och in och ut och sen sova och så vidare... och aldrig hinner man tvätta eller städa och orken tar slut. Men jag lovar, det svänger! Det blir bättre. Imorse sov vi till nio nästan fast tvillingarna vaknade sju, men de klarar sig själva nu ett par timmar. Och så blir det lättare vartefter de växer och man kan kommunicera mer, förklara och de faktiskt förstår(ibland..) Det tyngsta nu är syskonbråken, trotsen, millimeterrättvisan, att orka lyssna. Det är inte lätt att ha tre barn.ö det är femtio procent mer än två. När jag ser bakåt tänker jag att småbartnsåren var ju underbara, det minns jag. man minns det fin a. Men ändå, ALDRIG skulle jag orka igen. Kämpa på du, det kommer en bra dag däremellan som brukar täcka de dåliga dagarna! Och njut av det lilla, det behövs inte så mycket mer än tio minuter ensam med kaffekoppen och datorn ibland så orkar man resten av dagen.

Pionen:
Ja, tänk vad sömn kan göra (och inte göra). Jag antar att man måste jobba med framflyttningen i flera dagar, eftersom enstaka senare kvällar ändå resulterar i lika tidiga väckningar (och således ännu värre humör).

Petras:
Här byts det: Marius hämtar alltid en annan sak åt Celine - problemet är ju att Celine inte alltid vill byta sak. Buääääääää!

Petra:
Bra. Jag tog inte illa upp av din kommentar, utan ville bara reflektera över den och framhålla att allt inte bara är rosa moln hela tiden och att barnen kräver en hel del för tillfället = trötthet = som kanske har avspeglat sig i bloggen. Men du behöver inte vara orolig :)

Pyssellisa:
Jag vet inte. Jag tror det finns i stan, men inte här nära. Jag missade ju anmälningstiden till klubbverksamheten, men ska höra nu efter midsommar (om nu någon är på jobb), ifall det finns några lediga platser överhuvudtaget. Men jag ska ju troligtvis studera en del i höst och Thomas får nöta parkbänken mer i stället :)

Hannah:
Tack du! Du om någon vet. Och var sak har sin tid - det vet jag ju, och fastän man ibland önskar att de vore lite mer självgående, så går ändå tiden alltför snabbt för att man skulle önska dem större. Och jag märker ju att största delen är fast i mig - det är mina sämre dagar som smittar av sig och resulterar i en massa gnäll som bara gör saker och ting ännu värre, men det är tungt att vara på topp alla dagar också. Sånt är det.

Skål med kaffekoppen framför datorn!:)

Tycker att du har en så otroligt rolig läsning och ibland sitter jag och skrattar högt för mig själv när jag läser och bara älskar din vackra foton av era vackra barn!! Ja fy skjytton för dessa 3-åringar ibland, har en kille som suger musten många gånger om dagen men men ibland kommer de då domdär stunderna när man förtår varför man ändå orkar och ev kan tänka sig att få ett till nångång... ;)