Ung, naiv och konservativ.

Precis så där tänker jag! Varför borde jag ge upp möjligheten att få vara med MITT barn för att någon annan skall ha möjlighet till bättre lön?

Jag fattar grundtanken, men jag tror inte att sopa hemmamammorna under mattan är lösningen på problemet.

Heh, vid det laget vi går i pension har nog pensionsåldern stigit till 75 år. Pensionen som kommer att betalas av de skattebetalare som du sköter där hemma just nu. De kommande skattebetalare som kanske (?) blir lite mer balanserade månniskor (effektivare arbetare?) om de får spendera en liten tid hemma innan de blir skuffade på dagis.

http://muminmamman.papper.fi/2011/06/02/jag-ar-en-lycklig-som-hemmamamma-for-tillfallet/

Muminmamman:
Jag läste ditt inlägg exakt en minut före du kommenterade :) Jag bär på så mycket frustration och ord, men det är så svårt att få ut dem i redig text när man avbryts var fjärde ord för att skala äpplen, titta på båtbyggen, stoppa i tuttar och så vidare.

Så sant, så sant!

http://asahoffman.blogg.se/2011/june/utkast-juni-1-2011-2.html

Tack! Jag har njutit av mina 4,5 år hemma, varje minut, varje stund! Skulle inte byta ut dem mot något. I vår familj finns det heller inget alternativ. Min man har ett eget företag o det bara inte rullar vidare om han inte gör sitt jobb. Så jag är hemma o älskar det! O ändå är vi jämställda, anser jag! Han har garanterat bytt blöjor han med (om det är så man mäter jämställdhet ;) )
O jag sörjer oerhört att börja jobba i höst... :/

Jamen exakt, så jobbigt när man nästan måste ursäkta sig ibland för att man är hemma med sina barn t.ex. vid frisören frågar de varje gång, nåå e' du hemma ännu...

Det har ju blivit så att utbildning är det absolut viktigaste nuförtiden och det blir bara fler och fler som får barn när det egentligen börjar bli för sent. Kvinnan är ju som gjord för att få barn när man är ung och fräsch, nog hinner vi studera och jobba sen när vi är gamla gummor... ;)

Tänkte lite på samma sätt själv när vår flicka var liten, men efter det har jag sett och förstått att resten av världen (förutom sve o fi) faktiskt gör sådär!! Och det blir fina människor av resten av världens barn oxå. Det finns INGA andra länder på detta jordklot som sätter så mycket statliga pengar på att sköta barnen hemma som det görs i norden. Resten av världen ger sina mammor högst en månad eller två ledigt för att föda.
De flesta människor som jag diskuterat denna sak med, blir helt som galna när de hör att man dessutom får pengar för att vara hemma med ungarna. Och att man DESSUTOM har sin arbetsplats kvar är helt "hebreiska" för dem! Så, summa sumarum: de som klagar vet inte hur himla bra vi har det!!

Självklart är man inte dum för man stannar hemma med sina barn eller ska skämmas över kärleken till dem. Jag var hemma 6 månader och kände mig otroligt lyckligt lottad som bor i ett land där det är möjligt att vara hemma från jobbet för att ta hand om mitt barn OCH få pengar för det. Men huvudfrågan i själva debatten är väl ändå vad vi som föräldrar kan kräva av staten i form av subventioner till vårt föräldraskap? Jag tycker inte alls det är konstigt att politikerna vill styra de subventioner som finns i en riktning som anses stödja utvecklingen av ett mer jämställd samhälle, till exempel kvoterad föräldrapenning.

Jag tycker det är jätteroligt att vara tillbaka på jobbet! Jag har 5 års universitetsstudier bakom mig och har ett jobb som jag verkligen trivs på. Min dotter var hemma med mig i 14 månader, nu är hon hemma med pappa, och vi är båda övertygade om att hon kommer trivas med att få börja på dagis i höst! Jag tycker du ser det så svart eller vitt: antingen vill man vara med sina barn eller inte. Men jag tycker det finns andra nyanser av debatten. Till syvende och sist får man väl själv välja det man tycker passar en själv. Mammor, pappor eller pedagoger, huvudsaken är väl att ens barn har det bra och föräldrar som är nöjda och glada tack vare att man fått göra egna val här i livet. Vi kommer ha henne 75% på dagis och det tror jag är bara bra för henne, men alla barn är ju olika.

Inkku:
"Det man inte vet, har man inte ont av." Fast vill man börja tala skattepengar, så kan jag ju jag också säga att jag inte vill vara med i leken för att delta i fetmarelaterade kostnader, jag vill inte ha något konserthus till Jyväskylä, jag har ingen nytta av någon ny, stor väg vid östgränsen och så vidare. Om det skulle vara frågan om finansieringen av hemmamammornas vårdpenning. Fast jag är glad över möjligheten att kunna välja.

Stefanie:
Jag är för kvoterad föräldrapenning, absolut. Hela det finska systemet för föräldradagpenningar tycker jag för övrigt är förlegat och i behov av förnyelse. Men jag tycker att man själv ska få välja när, hur och var.

Linda:
Fast nu var det inte det jag menade egentligen.
Sara skrev det bra:
"jag tror de att de flesta föräldrar har en bra och nära relation till sina barn. som jag tolkar det är det som diskuteras här huruvida man genom lagstadgande borde begränsa människors valfrihet att sköta sina familjeärenden så som man finner det bäst. och DET tycker jag är högst märkvärdigt och upprörande."
Det är precis det jag menar.

Nej, man är absolut inte dum för att man gör ett annat val än någon annan! Som jag skrev i nån annan blogg så finns det lika många lyckade modeller för familjeliv som det finns familjer.

Själv var jag säker på att jag skulle trivas bra, kanske för bra, som hemmamamma. Tänk att gå hemma och pyssla, leka, laga mat och lära barnet nya saker! Jag gick så långt att jag började stånga pannan blodig mot min dröm om den lyckliga hemmamamman fast jag egentligen gjorde allt annat än trivdes.
Den stora befrielsen kom när killen började hos dagmamma och jag började jobba. Jag hade plötsligt mera lust att pynja i huset och busa med sonen. Rutiner och konstant uppmärksamhet är tydligen inget för mig, men däremot tycker jag inte sämre om dem som är hemma med barnen. En eloge till er, ni gör ett jobb som jag inte klarade av!

^
Vi sa igår kväll med Thomas, att tänk om man skulle kunna välja på morgonen när man vaknar ifall man far till jobb/dagis eller om man blir hemma:) Då skulle jag jobba alla dagar som det regnar och ungarna vaknar på fel sida, och så skulle jag vara hemma de dagar som solen skiner. Skämt åsido, fast nu har vi kanske lite mer speciell situation i vår familj än i den normativa familjen och det faktum att man inte försörjer en trebarnsfamilj på 250 euro studiestöd gör att jag sitter inne med titeln hemmamamma tillsvidare.

Håller helt med dig. Jag kunde heller inte hålla mig den här gången utan var tvungen att spotta ur mig ett mastodontinlägg om den här debatten fast jag dragit mig för det länge. Jag blir så matt av att hela tiden måsta förklara mig för andra kvinnor om varför jag är hemma med barnen så länge.

^
Haha, jag såg just det:) Jag tycker i och för sig det är rätt intressant med dylika debatter - det som gör mig mest frustrerad är att jag själv inte hinner besvara, motivera och kommentera kommentarer i den utsago jag skulle vilja.

Jaa, tänk om man sku kunna välja om man ska fara till jobb/dagis beroende på humöret :)
Därför uppskattar man väl nog dessa söndagar mitt i veckan lite extra mycket!
Njut du av din ledighet, hemmamammor är nog en på uppåtgående trend nu!

Eva jag håller ju helt med dig, men sku ännu bara säga åt Inkku att i andra länder där föräldraledigheterna inte är lika långa så finns det också mycket mera riktiga hemmamammor som slutar jobba när de får barn. Så ur ett jämnställdhetsperspepktiv är det väl då bättre att man har möjlighet att gå tillbaka till jobbet efter 3 år.

Och jag sku å villa ha tid att svara på alla inlägg och kommentarer.

Jag håller med dig Eva! Jag är också hemmamamma och det valet älskar jag. Jag bryr mig verkligen inte ett skit i karriärer, pengar och annat. Den dan vi dör, vad är det värt då? Tror ju att det som då räknas är hur vi utvecklats inombords och hur vi betett oss mot andra människor...men sån är ju jag. Flummig och ödmjuk..:) Alla måste göra som dom tycker är bäst för sin familj. Utan att döma andras val. Men bra att saker och ting debatteras, alla lär vi oss av det också!