Kakkakaffe - Slutet gott, allting gott.

Slutet gott, allting gott.

Publicerat: 2011-07-30 / 11:56:15 | Kategori: Allmänt

Morgonen började så bra. Barnen vaknade alla med en bra stunds mellanrum och det blev inte det där kabomallapåengång-kaoset. Jag bredde en smörgås här, matade en sked gröt där, torkade en rumpa nu och bytte en blöja då. Sedan satte jag på disco i ungarnas rum, tog kaffekoppen och tidningen under armen och satte mig ner vid deras lilla ikeabord. Det var här jag tog kameran i handen för att föreviga det fina tillfället och jag insåg att minneskortet varken fanns i kameran eller i datorn.

Paniken steg genast. Hade jag nu fört över bröllopsbilderna? samtidigt som minnesbilden när jag hade bråttom igår och inte var helt hundra på om jag satte kortet i kameran eller väskan sköljde över mig. Och om jag hade lagt det i väskan, fanns risken att minneskortet föll ut på samma gång jag tog kameran ur väskan, för när jag skulle fotografera på stranden så fanns inget minneskort i kameran - men jag antog då att det var hemma.

Jag klädde snabbt på oss alla, slängde en handduk i väskan, ett paket riskakor, nycklar, telefon och plånbok och i väg. Thomas for på Botniacyklingen 04:15 i morse så jag var utan bil, och jag övervägde tre sekunder huruvida Marius skulle orka åtta kilometer på cykel. Jo, han måste. Placerade Celine och Sindre i vagnen och så nappade jag Manducan i farten och så var vi på väg sju minuter senare.

Jag promenerade hårt till stranden. Spåren efter vagnen var kvar från igår. Det låg några ärter i sanden och det lilla plastet från sugröret, kvar efter oss. Jag scannade snabbt - inget minneskort. Marius och Celine sprang i vattnet, klockan var kvart före nio och vi var ensamma på stranden. Jag satte mig ner och började räfsa ett fem gånger fem meter stort område med fingrarna mellan fimpar, plåster och annat skräp samtidigt som hoppet sjönk allt mer. Precis bredvid stod en tom vodkaflaska och tre ölburkar.

Jag gav mig och vi lomade iväg. "Nej, hem int än" ljöd Marius och vi kom förbi trafikparken. "Nej, sa jag. Jag mäktar inte hålla reda på vagn och två små trafikdårar som ska manöverera en bil bland trafikregler och andra barn. Men okej då", ändrade jag mig och sprang efter Marius i trampbilen, med Sindre i vagnen och Celine som inte kunde styra alls, i ett traktorsnöre bakom mig.

"Nej, hem int än", fortsatte Marius, när jag äntligen hade fått dem övertalade därifrån med löftet om att vi far dit i morgon igen. "Loppis i stan då?" föreslog jag och så fortsatte vi med kortegen. Jag råkade ha tio euro i kontanter och fick två Bumgeniusblöjor åt han med de tjocka låren. Lite harmsen blev jag när jag inte kunde köpa det fina halsbandet som Marius prompt ville ha, men jag orkade inte gå och leta upp en bankautomat utan jag öppnade riskakspaketet i stället.

Vid det här laget var klockan redan långt efter elva, vi hade varit över tre timmar på vift och vi var alla ganska överens om att det var helt okej att gå hem och äta. Den sista kilometern skuffade jag vagnen med en arm och Marius på cykeln med andra, samtidigt som jag gladdes åt att jag i alla fall hade mat färdig att värma.

Som lunchlektyr nappade jag tag i Pargas Kungörelser som kom igår och som jag inte hunnit läsa. Där under låg minneskortet.

12 Kommentarer

Skriven av: Sarah | Publicerad: 2011-07-30 / 12:33:47

vilken tur att den var där! Du skriver alltiD så bra, det är ett nöje att få läsa dina blogg inlägg varje dag å jag beundrar dig väldigt mycket! /trogen blogg läsare i 2 år

Skriven av: Eva - Kakkakaffe | Publicerad: 2011-07-30 / 13:00:50

Ja, verkligen. Lite onödigt förstås att det var så nära, men å andra sida sökte jag inte alls hemma (städade dessutom igår det sista jag gjorde innan jag gick och sova och då såg jag det inte), eftersom jag tänkte att jag måste rädda det snabbast möjligast om det är på stranden. Men bra sådär! Och tack för de fina orden!

Skriven av: Nina | Publicerad: 2011-07-30 / 13:10:13

Huh, du måste ha dragit en lättnads suck när du hittade kortet.

Det är annars bra att ni inte slapp hit, jag började spy inatt, fast jag trodde att spysjukan var undanstökad ren.

Skriven av: Eva - Kakkakaffe | Publicerad: 2011-07-30 / 13:12:14

Nina:
Äsch då. Må ni nu ha haft ert ni!

Skriven av: Melli | Publicerad: 2011-07-30 / 13:29:25

Huh! Kan riktigt känna paniken som smög fram. Men tänk vad skönt med morgondopp! ;)

Skriven av: Veronica | Publicerad: 2011-07-30 / 13:44:54

Vilken trevlig lördagsläsning. Tänk så det kan gå, fast oftast är det just så att det kommer fram när man minst söker.
Du fick ju program för förmiddagen också och du hade ju kunnat funda något trevligt där i sanden;)

Skriven av: Martina | Publicerad: 2011-07-30 / 13:57:57

Huj, vilken spännande berättelse :) Tur att du hittade minneskortet!

Skriven av: Therese&Talibanbarnen | Publicerad: 2011-07-30 / 14:36:15

Pjuh! typ... :)

Skriven av: Eva - Kakkakaffe | Publicerad: 2011-07-30 / 14:41:13

Melli:
Speciellt när det var viktigare bilder än vanligt på minneskortet.

Varonica:
Om bara mina bankkoder skulle komma fram på samma sätt nu då... Höhö.

Martina:
Skulle jag ha vetat att minneskortet låg hemma, så skulle det ha varit en riktigt trevlig utflykt.

Skriven av: Hanna | Publicerad: 2011-07-30 / 21:46:32

Ojj nej, jag skulle ha varit helt i panik! Ringt efter en taxi till stranden och kallat in extra sökförstärkning. Tur att minneskortet hittades. :)

Skriven av: sara spetsfabriken | Publicerad: 2011-07-30 / 21:53:09

uh, så stressad jag blev innan jag läst mej ända till slutet... :)

Skriven av: Ida | Publicerad: 2011-07-31 / 11:05:14

Vilken dag,och bra berättelse tur att minneskortet upphittades :D

innan du kommenterar...

- Jag besvarar alla kommentarer i min egen blogg.
- Glöm inte att prenumerera på min blogg via Bloglovin!

... tack!