Från två till tre.

Ni: Berätta, berätta om övergången från två till tre barn!

Att gå från två till tre, tycker jag är sju gånger lättare än att gå från ett till två. Även om jag ibland tänker att vad det vore lätt att ha fått andra barnet nu då Marius förstår innebörden av att vänta, man kan kommunicera med honom, han kan hjälpa till lite och är mycket förståndigare än då han var femton månader och blev storebror för första gången. Å andra sidan har de två äldre barnen varit vana att dela på uppmärksamheten och Pinnens ankomst till huset var ungefär ett axelryck och välkommen till huset Pysen och så fortsatte livet som förr. Marius och Celine är oskiljaktiga och leker (och bråkar!) från morgon till kväll och gör det på så vis ganska enkelt för mig att ägna mig åt Sindre.

Just för tillfället är vi privilegierade att ha pappa mycket närvarande, vilket såklart underlättar. Kraftprov blir det i stället i mars när han kommer att vara två hela veckor borta. Men på grund av kölden har det varit tacksamt att vi varit två och har haft möjlighet att dela på oss med ungarna, så Marius och Celine har kunnat gå ut i alla fall.

Men visst är jag lite trött, som några av er har påpekat att jag verkar. Och det är väl en ganska naturlig följd av Sindres en-gång-i timmen-ätande nattetid och även dagtid är han en livsnjutare av rang och äter ofta och länge - samtidigt som det är full rumba och passning med Marius och Celine. Men det är inte mer än att kvällarna måste vara tidiga och att jag får sovmorgon till halv åtta.

Fast det som jag tycker har varit absolut jobbigast, har varit kylan. Vi tillbringar vanligtvis många timmar dagligen utomhus - för att jag tycker att det är mycket lättare att vara ute än inne och nu har det varit många tråkiga innedagar med barn som haft för mycket energi. För som det är nu, så är det nog fortfarande Marius och Celine som kräver mer än vad Sindre gör. Han nöjer sig gott och väl med ett bröst tillsvidare. Och mest yr av dem alla för tillfället är Celine.

Frågor på det?

Att gå från två till tre har jag ju ingen erfarenhet av, men att gå från ett till två har varit en ENORM omställning och 17 gånger tyngre än jag kunde föreställa mej. Men det har säkert att göra med att det bara är 13 månader mellan dem. Hur som helst tror jag vi aldrig vågar oss på en trea, för jag kan inte förstå hur jag skulle orka och hinna. Ni är stronga ni! Heja, heja!

Ja så tänker jag lite, att omställningen blir inte lika stor från 2 till 3 men fråga mig senare!
Mmm kylan är det som ställer till det, vi är också ute mycket men nu går det ju inte, man kan inte springa runt ute i flera timmar med 31,5 minus ,nu får det vara nog tycker jag.

Ljuvlig syskonbild och bambi-skjortan är bara för SÖT!

Ingen erfarenhet av tre barn, måste återkomma om några år ;-). Men det där med kylan känns SÅ igen! Det var ju lika ifjol då vår lillasyster var liten. Även om det varit kallt nu också så är det tusen gånger lättare än förra året.

Pyssellisa:
Man har väl inga andra alternativ än att hinna och orka;) Nej, men största fördelen är att man har mönstret och systemet klart redan och det krävs inga stora omformningar. Dessutom gör ju Celine allt som Marius gör, så man kan lura henne till mycket (inte som då Marius var liten och han gick motsatt väg hela tiden).

Petra:
Heja Petra och heja våren!

Sasha:
Bambitröjan är fin men för liten;)

Tror nog jag skulle prka med en tvåa men inte med en ny graviditet, så vi väntar nog ännu en tid. Precis som du skriver så inbillar jag mig att det skulle vara lite lättare när barnet närmar sig tre och de förstår lite mer och inte hela tiden behöver uppassning.
Men har du reflekterat ngt över vad det är för skillnad att få barnen olika årstider. Du har ju ett vinter, ett vår och ett höst barn. Vilken årstid tycker du har varit bäst, både med tanke på graviditet och spädistiden??

Verro:
Våren - överlägset bäst! Lagom varmt för en nyfödd de(n) första månaden, ljust = mycket energi, när han lärde sig gå så hade han en hel sommar framför sig med lite kläder på sig = stor rörelsefrihet, och när vintern kom var han redan så duktig att gå att snön inte hindrade. Om man jämför Marius 12-18 mån (maj-nov) med Celines (sept-mars) så har det blivit ganska stora skillnader i den motoriska utvecklingen (inte för att det gör något!) bara för att Marius hade sommar-och höstmånader och Celine har haft vintermånader.

På andra plats kommer Celines september och på tredje Sindres januari.

^
Tyngsta graviditeten tyckte jag också var Sindres - mest för påklädningen av Marius och Celine. Med Marius majgraviditet blev jag aldrig så stor att inte den vanliga vinterjackan inte skulle ha gått på, men Celines graviditet var kanske ändå den som var "skönast". Behövde inte gravidkläder alls, utan kunde använda leggings och linne hela sommaren och hade inte den värsta höggraviditeten tajmad under sommaren, utan det hann bli svalare till slutet.

Som du skriver så tyckte jag att livet fortsatte som förut fastän vi fick trean. Ett par dagars paus o så var allt normalt igen:-)

Jag tycker det inte har varit någon skillnad på vilken årstid barnen är födda. Trean född på sommaren började gå först i oktober, tvåan född i januari började gå i december o ettan född i april började ta sina första steg i februari.

Graviditeterna olika årstider har också haft sin charm, på sommaren behöver man inte ha så mycket kläder på sig (eller på barnen), på vintern svällde jag inte upp o.s.v. Det är väl nog bara att tacka o ta emot om man ens lyckas bli gravid:-)

Jag vet inte om man får göra reklam på en blogg som denna men e så fruktansvärt nyfiken på varifrån barnens kläder är? Vilka märken? Allt är bara såå fint, färgglatt och man blir glad av att se dina barn i dem :)

Dethär var bra. Jag är överhuvudtaget inte realistisk gällande hur det kommer att vara med 2 barn, så det var en liten uppväckning, men bara en liten. Ännu så förväntar jag mig att den nya lilla ska sova hur och varsomhelst, och bara vara nöjd med livet (och det var ju faktiskt Arthur INTE, så jag borde veta bättre).

Åh jag förstår precis hur du känner! När C precis hade tittat ut vid den här tiden förra året var jag nästan instängd i mitt egna hus i flera veckor framöver, blev lite deppig av det till slut tillochmed.
Fick inte träffa några med barn som gick på förskolan heller för RS-viruset härjade så hårt, så fanns inte många som H kunde leka med och inte kunde man gå ut och roa honom för det var för kallt. Hu, det saknar jag ju inte nu så jag skickar en stor kram och hoppas att våren kommer fort till er!

vilken härlig bild! vi är på väg att bli trebarnsfamilj, men det är vårt första gemensamma, min man har två killar sedan tidigare. har varit lite upp-och-ner men jag tror att allt stabiliserar sig när bebis kommer och alla hittar sina "roller".