Alternativa lösningar.
den dagen är jag förhoppningsvis utbildad barnträdgårdslärare, så då får ni flytta närmare och anställa mig ;) haha
Visst, bra funderingar med barnflicka och ni som har möjlighet till öppna dagiset så träffar dom ju andra barn oxå! Här finns ju inget sånt och själv var jag inte i dagvård före skolan började. Inte så lyckat, det blir ju lätt att man hamnar utanför om man inte vant sej att umgås med andra barn före skolan... Det blir nog dagis i vår för vår flicka, då e vi ju båda egna företagare så vi kan styra och ställa lite bättre!
Så 4 dagar/vecka 6 timmar per dag borde vara riktigt lagom :)
Anna:
Låter huippubra det;)
Michaela:
Jag var inte heller i dagvård före jag började förskolan, så jag tror inte det ena måste utesluta det andra. Och nu är ju bara det här funderingar som jag inte ens vet om dom går att genomföra i verkligheten.
Mina önskningar är samma!! Egentligen skulle jag vilja vara hemma betydligt mer under de första åren, och den biten går att lösa för vår del :)
Det är en väldigt fin idé egentligen. Bra för barnen och säkert på många andra sätt också. Själv tycker jag det är ganska skönt att inte ha det så eftersom huset då skulle vara i det närmsta i kaos då man kommer hem. "Dagistanten" är ju inte där för att städa. Och hur är det med maten? Vem gör den? Vem handlar? Vem planerar?
När jag var tvungen att börja jobba då första barnet var nyss fyllda ett år hade vi farmor som kom hem till oss och skötte varje dag i snart fem månaders tid. Huj! Bekvämt till viss del ja, men nog var det enklare då han började på dagis! Även fast det bara var svärmor så tyckte jag det var en stor press på mig att se till att de fick "extra" bra mat, d.v.s typ inte bara stekt korv och makaroner. Och fastän de var ute stor del av dagen så var ju huset som ett bombnedslag då man kom hem. Hon lekte och skötte för det var hennes uppgift, men allt det där runtomkring blev hundra gånger tyngre än då man har barnen på dagis.
/Säger jag som nu har en tvååring och en femåring som vardera älskar sitt dagis och jag själv är nöjdare att komma hem efter en tung dag.
Helt ärligt så är jag inte alls förtjust i tanken om att ha en barnflicka/tant hemma oss som sköter om våra barn. För det första så kan jag tänka mig att det är riktigt svindyrt och för det andra så måste det ju vara någon som man kan lita på 1000%. Sen har man heller ingen koll på vad människan gör över dagen, vilket bjuder på väldigt mycket rum för misskötsel.
Är dagis verkligen så dåliga i Finland att man hellre vill slippa dem?
Mina två har gått på dagis, 6 timmar om dagen, sen de fyllde två år och vi hade faktiskt inte velat vara utan! Jag ser det inte alls som någon avlastning att de går på dagis, utan som en plats där de mera krydda på vardagen och mer erfarenheter som de annars inte fått om de hade varit hemma på heltid. De får samvaro med andra barn, lär sig umgås och dela med sig, lär sig att alla är olika och att respektera varandra. De lär sig sånger och ramsor och massor av annat skoj. Jag uppskattar verkligen allt vad dagis har att bjuda på och att det ger mina barn chansen att lära sig att se på saker från andra synvinklar än vad dom är vana från hemma. Man blir ju ganska hemmablind och enformig när man är på heltid. Jag blir det åtminstone. Även om vi leker mycket här hemma, går ut ofta och umgås mycket, så tycker jag ändå inte att vi kan bjuda på samma "diversity" som dagis gör.
Jag var inte alls så förtjust i dagis innan vi började, men för oss fanns det ingen annan lösning. Vi har eget företag och så pluggar jag på heltid. Barnen är på dagis 6 timmar om dagen (därav sover de 1-2 timmar) och de trivs verkligen jättebra.
Jag tror för min del att barnen mår betydligt bättre av att vara på dagis. De lär sig umgås med andra barn och arbeta i grupp, de lär sig att lyda andra vuxna än egna föräldrar osv. Detta är saker som alla barn måste lära sig för att kunna fiungera i samhället och det blir ganska tungt att komma från hemmets 4 väggar direkt till skolan. Dagens värld är tuff och de behöver skapa sig färdigheter och skinn på näsan i ett tidigt skede för att klara sig. Jag tror inte heller att någon hemma orkar hitta på samma program som på ett dagis med olika utvecklande grejer hela tiden. Dessutom tror jag att de flesta relationer mellan familjemedlemmar mår bra av att man är ifrån varandra en del av tiden.
Jag ser nog det fina i tanken men å andra sidan så tycker jag nog att vi har så bra dagisar i Finland. Dagistanterna har bra utbildning och ser till att det görs roliga aktiviteter varje dag. Barnen lär sig en massa på dagis, bl.a. att umgås med andra barn, som jag tror faller bort lite om man bara har dem hemma.
Jag:
Lika mycket som barnen plockar upp efter sig själva på dagis och hänger upp sina kläder, kan de väl göra hemma också?! För inte är det väl dagis egentligen som ska lära barnen bete sig?!
I nuläget sköter vi nästan all mathandling kvällstid och oftast äter vi middagens rester till lunch, så själva matlagningen skulle jag inte se som ett problem. Sedan vet jag inte hur mycket man kan/får kräva av en dagtant - en familjedagvårdare gör ju t.ex. andra uppgifter än bara 'sköter barn'.
Svava:
Nej, det är inte egentligen frågan om att jag på något sätt skulle ha något emot dagis. Det är mest det att jag tycker att det är fel att små barn ska ha upp till 8-9 timmars arbetsdagar i en miljö som få vuxna ens skulle orka vistas i.
Men jag den där förtroendefrågan håller jag med om, att det säkerligen är svårt att hitta någon som man klickar 100% med. Det skulle vara att få "överta" någon annans tant, såsom Morzan och hennes familj skulle få göra. Jag förväntar mig också att en som är utbildad inom branschen har pedagogiska behörigheter.
Sen är det stor brist på dagvårdsplatser här och jag skulle inte vilja ha två eller tre olika dagis att kuska runt barnen till.
Åsa och Hanna:
Men som jag skrev ovan, så utesluter väl inte det ena det andra? Och som även Morzan nämnde i sitt inlägg, så skulle klubbverksamhet ingå. Fast barnen skulle skötas i det egna hemmet, så betyder det väl inte att de inte får gå ut utanför dörren?
Säkerligen finns det bra dagisar i Finland. Men jag tror inte heller att alla dagisar är bra. Själv har jag aldrig heller gått på dagis och enligt egen bedömning så är jag rätt normal i alla fall.
Klart att de kan (och ska!) plocka upp efter sig hemma. Och att det är hemmets ansvar att lära det. Men i vårt fall handlade det om att det var en mycket aktiv kille på 12½ månad som nog inte kunde städa själv i den takt han drog fram. Har dina kunnat det?
Och helt klart ÄR att barn har lättare att städa, klä på sig osv. på dagis där de ser andra göra likadant. Men nåja, det är ju bara en liten del av kakan det här.
Jag uppskattar i alla fall dagis och den kunniga personal som finns där. Varje barn ses och gruppen och samvaron där erbjuder så mycket mer i längden än vad hemmets väggar skulle ge.
Är det ett bra alternativ för er så kör på. Jag tänkte bara säga hur jag upplevde det. Och då ska jag tillägga att jag också trodde det skulle bli skönt först...
Vi har också funderat i sådana banor även om dagis är långt ifrån aktuellt ännu. Jag har själv jobbat på dagis och vet att barnen nog har det bra där också, men det är mycket begärt av små barn att orka med långa dagar, mycket stök och många timmar borta från mamma och pappa. Då har jag dem hellre hemma med någon vi litar på och som barnen trivs med. Visst, det blir betydligt dyrare men det är välinvesterade pengar skulle jag tro.
Intressant är det ju också att tänka på hur mycket pengar staten skulle tjäna på ett sådant system just med barn som kräver extra personal. Skulle Iris börja på dagis skulle hon få en egen assistent pga hennes diabetes, en extra person som ska avlönas bara för 1 barn med väldigt små särskilda behov. Ett bidrag för att vi istället skulle ha möjlighet att ha Iris hemma till förskolan skulle ju bara löna sig för båda parter.
Jag:
Det är svårt att veta vad som är bästa alternativet då man inte har erfarenhet av någondera och därför är det intressant med diskussion också. Eftersom dagis inte är aktuellt för oss i nuläget, så är detta mer presentation av idéer och funderingar.
Alexandra:
Just så tänker jag också. Och om man vill jämföra med familjedagvård så är ju skillnaden inte särskilt stor. Men det som även rubriken antyder så finns det alternativa lösningar och att dagis inte måste vara universallösningen - jag tror det finns andra, minst lika bra alternativ (i nyaste februari Kaksplus finns för övrigt en presentation av sex olika vårdalternativ).
Jag tror det kan vara väldigt skönt för föräldrarna. För barnen ocksa om man har 100% tur med barnskötaren, men tyvärr är väl chansen att man hittar en sadan barnskötare statistiskt inte sa stor. Problemet är att de flesta människor (även om de skulle vara utbildade inom smabarnsvard) upplever det som ett ganska jobbigt jobb att vara hemma i nagon annans hem med nagon annans smabarn flera timmar om dagen. Sa det är inte sagt att den där barnskötaren alltid är pa sa gott humör eller sa särdeles vänlig mot barnen. Dagistanter älskar inte heller alltid sitt jobb pa dagis, men atminstone är de flera vuxna pa plats, sa de kan inte t.ex. gorma "hall käft du jäkla idiot" at barnen.
Det jag vill säga är att barnen är mera utsatta för barnskötarens eventuella daliga humör eller dyl. hemma än pa dagis.
Vad gäller stimulation och programm sa tror jag det ingenting gör att det eventuellt finns mindre organiserat program och stimulans hemma. Barn hittar pa och det kan vara bra att ha trakigt. Socialt umgänge kan man ocksa ha hur mycket som helst även om man är hemma. Man kan ga pa olika aktiviteter eller bara träffa andra barn hemma. Att sköta sina egna barn hemma tror jag att är en bra ide. Det att främmande sköter barnen hemma är jag mera skeptisk mot.
Ylva:
Dina tankar låter väldigt vettiga!
Det finns också en till aspekt till i det hela och det är språkfrågan. Det är en stor gåva om man kan ge barnen flera språk direkt från början så att sätta barnen i ett dagis på det andra inhemska språket är något jag kan rekommendera. Vi har barnen på ett tvåspråkigt dagis där de lär sig naturligt att umgås på två språk redan från början.
^
Bor vi fortfarande kvar här, så skulle vi säkerligen ha en finskspråkig skötare eller finskspråkigt dagis tummen upp
(iofs har vi inte så många alternativ heller;) )
Själv väntar jag mitt andra barn, som ska födas inom ett par månader (första är nu 1 år och 4 månader). Skulle aldrig sätta mina barn på dagis i en tidig ålder, möjligen i 3-4 årsåldern. Som flera säger, så ska inte ett litet barn behöva vara i en dagis miljö 8-9 timmar om dagen. En vuxen kan tänka själv och "gå ifrån", den möjligheten har inte ett barn. Man behöver väl inte bli isolerad bara för att man är hemma med sina barn?! Det finns kanske andra hemmavarande föräldrar, lekparker, öppna förskolor mm. Tids nog lär sig ett barn sånt som "man lär sig på dagis". Tycker inte att man behöver forcera fram saker. Klart man försöker få barnet att plocka upp efter sig, hjälpa till att duka mm, fast man är hemma.
Det låter fint att dagis ska "se varje barn", men ärligt talat, gör man det? Hinner man det? Vi vet ju alla att det finns barn som är stökigare, vildare, mer krävande mm. Vart tar den tysta flickan vägen?! Ett litet barn behöver heller inte den sociala samvaron som dagis ger, så att skylla på det då man lämnar sina barn på dagis är väl bara ett sätt att försvara sina egna handlingar...
Blir otroligt upprörd när jag läser Susannes inlägg! Vaddå försvara sej själv för att man lämnar barn på dagis? Alla har inte möjlighet att sköta barn i hemmet eller vara hemma själv! Måste man börja jobba så måste man, som tex. företagare "ordnar" det sej faktiskt inte på samma sätt som för en anställd. Vi har inga förmåner som anställda har med 75 % å full lön och dylikt!
6 timmar är helt lagom för ett litet barn som sover 2 timmar av den tiden men vissa har längre dagar och föräldrarna har inga andra val.
I större städer finns oxå ett annat utbud på sociala aktiviteter än på landsbygden. Där vi bor finns ingenting i närheten.
Kan man vara hemma med sina barn så grattis till det men döm inte ut andra som inte har den möjligheten!
Som alltid när man ens yppar dagis, så kommer det starka åsikter fram. Låt det vara så att vi utgår från våra egna möjligheter.
håller med Michaela, det är stor skillnad mellan landsbygd o stad. Öppet dagis... nåt sånt finns inte på landsbygden o oftast som hemma mamma på landsbygden finns det knappast några mammalediga tjej-kompisar runt knutarna heller o då känns det nog ensamt många gånger. Dagis... suck det har jag upplevt med mina båda barn både på gott och ont. Allihop som har mormor eller farmor i närheten (när ni måste börja jobba igen) som kan sköta barnen tills de är kring 3-års åldern ska vara otroligt tacksamma över detta för sen när de e borta o man inte har någon som ställer upp så blir det ett evinnerligt pusslande. Gå efter eget huvud och magkänsla för det som fungerar bra för nån funkar kanske inte alls bra för nån annan.
Jag har själv arbetat som barnflicka under flera år, i barnens hem. I mitt jobb ingick även matlagning, städning o tvätt. Precis som i ens eget hem. Jag vantrivdes inte ett dugg med mina uppgifter, men jag jobbade åt en mycket bra familj också. Så tilliten är viktig, men det går ju båda vägarna. Trivs man med varandra fungerar det säkert. Men det vet man inte före man provat.
Dagisfrågan. Alla har ju inte möjlighet att välja detdär tyvärr. Ekonomin tillåter inte alltid att stanna hemma länge med sina barn, för alla. Jag hade planerat att vara hemma med tvillingarna tills de var åtminstone 2 år. Men när de var 15 månader kallade plikten, ekonomin tillät inte att jag var hemma längre. Nu är barn nummer 3 påväg, och jag hoppas få vara hemma i minst 2 år med h*n. Jag är nu även partiellt vårdledig med tvillingarna, så jag är hemma varje fredag med barnen. Annars är det jobb/dagis 4 dag/vecka som gäller för oss, i cirka 7,5 timmar.
Pia:
Intressant att höra dina erfarenheter! Men det är säkert inte det lättaste att hitta den 'rätta' personen men om man gör det, så tror jag på ett gott resultat. Och resten du kommenterar är egentligen parentes under den här rubriken;)
I somras var jag barnflicka hemma hos en familj med en liten dotter. Till en början tyckte jag det va lite läskigt att gå hemma i någon annans hus, men sedan kändes det bara bättre och bättre. Man kommer liksom in i det och känner sig mer och mer hemma. Man blir bättre och bättre `kompis` med barnet och man vill knappt gå där ifrån när dagen är slut. Jag har arbetat på småbarnsdagis och även som barnflicka då, och jag själv föredrar faktiskt barnflicka. Barnen får så mycket mer uppmärksamhet, och jag tror absolut inte att man blir utstött eller annorlunda för att man har varit hemma istället för på dagis. När jag själv får barn ska jag vara hemma så långe som möjligt och sedan leta barnflicka... men det viktiga är att man verkligen lär känna barnflickan lång tid innan, både för dig själv och barnen men även för barnflickan. Så alla känner sig trygga.
Parentes eller ej, alla har inte råd att vara hemma eller skaffa "nanny" hur gärna de än vill! :)Det är tur det finns alternativ. Men jag önskar att jag får vara hemma längre med lillebror..
Hmm... Måste bara få klargöra några små detaljer. 1. Jag tycker dagis är en bra plats, men inte för 1-2 åringar. 2. Jag bor själv på landsbygden, i ett MYCKET LITET samhälle med 60 km till närmsta stad. 3. Vi människor MÅSTE ingenting. Allt beror ju på vilka val vi gör. Vi kan välja hur vi vill leva våra liv. Självklart förstår jag att man "måste" jobba, kanske för att man har stora huslån mm. Men då har man ju valt det själv! Eller?!
Mina barn är den största gåvan jag fått (så är det säkert för alla!) och det största jag kan ge dom, är att vara med dom. Jag väljer att fostra mina barn själv. Om någon annan väljer nåt annat, så är det hennes/hans val, inget ont i det!
Tack för länkningen Eva! Intressant att läsa allas åsikter här.
För vår del får vi ju då ärva sköttanten från våra bekanta, som haft henne i två år och vi vet ju att deras son älskat henne så vi känner oss riktigt trygga med det. Dyrare än dagis blir det inte, tack vare stöden och om vi hittar en skötkompis åt storebror. Maten har jag tänkt laga på söndagar och frysa in. Och det att hemmet blir lite stökigt ser jag inte som ett problem (trots att jag är pedant) för det är ju lika mycket mina barns hem också och ett barn till kan nu inte rådda så mycket. Tanten städar undan disk och sånt, och barnen får ju förstås hjälpa till också och lära sig städa upp efter sina lekar.
Ja och det ska jag ju tillägga - jag har egentligen ingenting emot dagis, vår son har ju varit där i ett år nu. Men om barnet tydligt börjar signalera att han inte trivs så är det ju helt normalt att försöka hitta alternativa lösningar. Och eftersom dottern bara är ett år nästa höst så vill vi absolut oberoende hitta en lugnare skötform åt henne.
- Glöm inte att prenumerera på min blogg via Bloglovin!