Om då man inte vet vem som har stenkoll på ens liv.

Bilden har inte något desto mer med inlägget att göra.

Det är så märkligt att vara bloggare här. I Jyväskylä finns det förvisso några människor som också läser min blogg men dem ser jag inte. På sin höjd kan någon studiekamrat nämna saken i förbifarten men jag behöver aldrig känna mig 'stalkad'.

Inte som här då man promenerar på byavägen, går runt i byabutiken i grannbyn eller som idag då jag deltog för första gången i byns mammabarngrupp. Många vet jag ju att de läser och en hel del berättar att de brukar läsa. Då känns det bekvämt och jag behöver inte berätta att Sindre heter Emil Johannes i andra och tredje namn, är tio månader gammal, använder tygblöjor, äter fingermat och att vi köpt hus här men att jag ändå inte är färdig jumppalärare ännu. Till exempel.

Utan det är då jag inte vet om personen jag möter läser bloggen och då hon eller han inte berättar det, som det blir märkligt. Ibland kan jag dra en lång harang som svar på hur vi har det och mötas av svaret - Ja, det hade jag nog egentligen koll på, för jag har läst din blogg. Åt andra svarar jag trevande åt det hållet att de vet en del, tills jag inser att den här personen nog inte alls läser bloggen. Och så finns det de som läser och inte låtsas om det och så finns det de som bara läser ibland.

Men jag behöver vänja mig vid det här att träffa bloggläsare varje dag.

hej ! Jag har tänkt på det där med att hur man ska möta kända bloggare som dyker upp på t.ex öppet daghem eller dylika ställen. ska man säga "hej jag är jenni jag läser din blog?" eller ska man låtsas som man inte gör det... sen då man säger att man läser så kommer frågan hur man ska kläcka fram det så det inte låter fanatiskt ;)

Haha, för egen del är det ingen deal om folk säger att de läser eller hur de säger det. Men jag tycker alltid det blir jättelustig situation om man pratar med någon som inte säger att de läser, men så märker man ändå på dem att de läser. Som typ att de råkar nämna barnen vid namn fastän de nödvändigtvis inte annars skulle veta det.

För mig känns det som om jag läser en annans dagbok. Det sker förstås inte i hemlighet eftersom din blogg är öppen.Det känns i alla fall konstigt att veta så mycket om dig utan att känna dig. Förr kände jag bara till de idrottande flickorna Granqvist. Det blir som att läsa en följetong det här när man vill kolla alla dagar vad ni håller på med. Önskar er allt gott!

Kan tänka mej att det känns lite halvt pinsamt ibland. Som med min en väninna som bloggar och hon börjar berätta en massa saker och varenda story hon drar igång så säger man, Jo, ja läste det ;)
Men, tycker ändå det är konstigt om man låtsas att man inte läser dens blogg man pratar med...
(Hjälp, vilken grym grammatik :D)

Det är ju helcoolt! Men jag förstår dilemmat.

Det är alltid intressant och lite överraskande med bloggläsare. För du vet inte egentligen vem som läser din blogg.

Ett spännande inlägg, Eva! Nu är ju min blogg låst sedan oktober, men under tiden som den var öppen, tyckte jag att det var svårt att hantera när människor kom fram för att berätta att de läste min blogg. Jag skulle helst av allt vilja slippa veta. Men så var det ju därför som jag tillslut också stängde bloggen för allmänhet.

Spännande hur olika det kan vara. Och det är spännande att veta hur både du, som har så många läsare, och andra tänker i frågan.