Oj, så glad jag blev när de spygröna siffrorna på klockradion visade 04:01 och jag först då hörde det välbekanta matgnället från spjälsängen bredvid mig, i egen säng - så länge. Det var skönt, trots att jag nog ännu låg vaken och såg när den slog från 00:59. För fastän det är underbart och mysigt och hela faderullan med den där djupa andningen, de små knubbiga händerna, de längtansfulla suckarna och sträckningarna som gör att den lilla kroppen ser ut som en ostbåge, så ådrager man sig en massa spänningar där man ligger på kanten och balanserar på avsatsen mellan golvet och den lilla grodan som ligger utfläkt över mer än halva min sida. Dessutom vaknar man med jämna mellanrum av att någon glider närmare, snusar och krafsar med handen, hugger fast, snuttar en stund och sedan fortsätter sova.