I natt får jag snusa på en annan som doftar sötsliskigtjordgubbsschampoo. Fast förra natten sov han rekordpass ända till nån gång efter 02 i egen säng. Sedan åt han andra gången vid halv fem. Det är skönt att vi förhoppningsvis går mot längre nätter. Inte för att det har varit jobbiga nätter med skrik och vak - det har bara varit väldigt mycket mat. Men jag har utvecklats i mitt föräldraskap. Eller kanske heter det ändrats. Är mer sådär att jag tar saker och ting som det kommer. Jag har snart varit hemma och skött barn i tre år. Tre år som kunde kännas som ett enda långt blöjbytarrace. Men det gör det inte. De här tre åren har gått så inihelsike snabbt och skulle inte Celine och Sindre funnits, så skulle min vårdledighet vara slut om en månad och Marius skulle börja tillbringa de flesta av veckans dagar på dagis. Jag är glad att det inte är så. Jag ska verkligen inte leva resten av mitt liv som 'sunkig hemmamorsa'. Men tre år sett ur ett 80-års perspektiv, är som en fis i rymden. I och för sig vet jag inte om jag blir 80. Men ändå. Och det känns som det här inlägget spårade redan efter schampoot. Kanske jag skulle göra bäst i att utnyttja min sänghalvas fulla bredd så länge jag har möjlighet.