Kakkakaffe - Tänk det.

Tänk det.

Publicerat: 2011-04-18 / 21:21:08 | Kategori: Allmänt

Så här i skvalpet efter gårdagens kalldusch.

Vi har bott här i Jyväskylä i snart fem år. Det är en enspråkigt finsk stad men enligt Svenska Sällskapets hemsida, ska det finnas omkring 250 personer med modersmålet svenska. Det syns inte i gatubilden, men på något sätt så springer man på dem med jämna mellanrum i alla fall. Jag skötte två barn för några år sedan, vars föräldrar var hemma från Ekenäs och Lappfjärd. Igår på me&i-partyt var en mamma hit som har karln från Närpes - de bor för övrigt bara ett par hundra meter från oss. Ett par hundra meter åt andra hållet bor en tjej hemma från Kronoby. Det var också meningen att en annan svenskspråkig morsa skulle komma, men hon blev sjuk. Den finlandssvenska prästen som döpte Celine var hemma från Helsingforstrakten och det gamla paret i butiken som stannade och pratade med oss, hade rötter i Åbo. På simstranden ifjol somras träffade vi en annan finlandssvensk familj, som vi också sprang på senare i någon lekpark. På BB med Sindre råkade jag få en svenskspråkig barnskötare som var född i Karleby och läraren i den svenskspråkiga skolan har någon gång varit lägerledare åt Thomas när han var liten. Vi är ju också några finlandsvenska studeranden på gymnastiklärarutbildningen. Så visst finns de.

Jag har inte en enda gång blivit föraktad, nedvärderad eller utsatt för glåpord för min svenska. Inte en enda gång. Jag har aldrig heller varit rädd för att prata svenska. Fast jag möter nog alltid på en reaktion. "Pratar du svenska?" "Kommer du från Sverige?" "Varifrån är du hemma?" "Pratar din man finska?" "Pratar din släkt finska?" "Kan de finska i Österbotten?" "Varför bor du här?" Och så vidare i femton minuter till. Men jag svarar gärna. Det är nästan alltid av genuint intresse och nyfikenhet som frågorna ställs. Och nästan alltid så är det någon som har någon avlägsen släkting i Jakobstad eller Korsholm eller någonstansiSverige.

Men i tidningarna i insändarna ser man nog föraktet och främlingsfientligheten mot svenskan. Nästan varje dag. Och det är inte särskilt tillfredsställande. Och visst är jag orolig för svenskan. Det skulle jag ha varit oberoende valresultat. Men alla är inte onda. För jag har i alla fall hittills inte blivit föraktad för att jag pratar svenska. Eller långtifrån felfri finska. Eller så har jag bara haft tur.

9 Kommentarer

Skriven av: Jenny | Publicerad: 2011-04-18 / 22:10:49

Den där svenskfientligheten har kanske historisk bakgrund, ett slags misstrogenhet mot den forna kolonialmakten? Man ser mycket av det där i Katalonien där det blir mer och mer utbrett att se ner på spansktalande. Ingen jämförelse i övrigt: där är såren färska och en stor del av den spansktalande befolkningen är invandrare från fattigare delar än Spanien.

Rent generellt kan jag förstå att man inte vill tvingas att lära sig svenska, och att man i valet mellan svenska och engelska föredrar engelska om man inte har en personlig koppling till svenskan.

Jag förresten svarat på din utmaning idag!
Varma hälsningar!

Skriven av: karoliina | Publicerad: 2011-04-18 / 23:20:10

och på denna sidan vattnet förväntar folk sig att man ska kunna prata finska bara för att ens namn antyder till det. efternamnet som ingen för övrigt kan uttala :)

Skriven av: Elisa | Publicerad: 2011-04-19 / 09:01:25

Heja Eva! Jättebra inlägg! Jag tror själv att denna språkhets (från båda hållen) beror på att man är rädd för det främmande språket. Om man inte är rädd känns nog frågan inte lika viktig, tror jag.

Skriven av: Monica | Publicerad: 2011-04-19 / 12:15:31

Vill bara påpeka att Finland inte varit någon svensk koloni, långt därifrån. Myten om Sverige som kolonialmakt odlas tyvärr i diverse sammanhang. Länderna har en lång gemensam historia. Men det som tex Per Brahe åstadkom i Finland på sin tid visar med all önskvärd tydlighet att orden kolonialmakt och kolonialism inte är relevanta här.

Skriven av: Linda E | Publicerad: 2011-04-19 / 12:57:17

Jag har också funderat på samma precis samma saker som du skriver om. Alltid blivit positivt bemött, så därför är skriverierna i tidningen ibland så förvirrande. Men jag tycker att det egentligen i ksml skrivs mycket positivt om svenskan också.

Skriven av: Eva - Kakkakaffe | Publicerad: 2011-04-19 / 12:59:23

Linda:
Journalistiskt så tycker jag också att det hålls positiv ton gentemot svenskan. Sen ska man hoppa över Lyhyetpalstat om man vill bibehålla sitt goda humör... ;)

Skriven av: Melli | Publicerad: 2011-04-19 / 14:02:22

Själv har jag nog lite trauman från skoltiden. Varje dag spände man sig på vägen till skolan, sku någon sno ryggsäcken,slänga hjälmen i diket eller välta ens cykel. Glåporden var endå bara ord.Det fanns en stor finskspråkig skola på vägen och de hade fått upp ögonen för de små svenskspråkiga eleverna..
Nog har man också senare fått höra ett och annat här i Helsingfors.. Man önskar ju att folk vore lite fiffigare och att egna barnen inte behöver utstå sådant tjafs!

Skriven av: Nina | Publicerad: 2011-04-19 / 15:38:25

I Jyväskylä har jag nog också bara blivit positivt bemött. Och det är otaliga gånger som jag fått frågan om jag är från Sverige. Värre är det ett stenkast österut härifrån, i st michel. Där blängde alla långt på en när man talade svenska. Fick också höra en och annan negativ kommentar där.

Skriven av: Jenny med Emiliten | Publicerad: 2011-04-20 / 09:10:23

Monica: förlåt min slarviga formulering, bra att du rättar till!

Bra inlägg, Eva, glömde jag att säga. Personligen tycker jag att flerspråkighet är något att värna om. Oavsett historisk bakgrund. Jenny

innan du kommenterar...

- Jag besvarar alla kommentarer i min egen blogg.
- Glöm inte att prenumerera på min blogg via Bloglovin!

... tack!