Svackan.
Man går sina svackor ibland och de är mänskligt Eva! Men tänk så himla behändigt att amma: alltid färskt, alltid rätt temperatur, alltid till hands, bästa näringsvärdet/sammansättningen, stöder utvecklingen och stärker immunförsvaret! Håll flaggan högt och låt S njuta:) Så skönt också och slippa mata!
Hang in there Eva! Ge inte upp.
Jag minns att jag också fick nog vid samma tidpunkt, med båda mina barn, men oj vad jag var glad för det senare att jag inte gav upp! Sen sägs det ju också att de små växer extra mycket kring 3 månaders åldern och då ökar ammningen. Håll ut bara så får du se att det bara kommer att bli bättre!
Kram
Jag håller i. Fast just för tillfället är det varken ett dugg roligt eller mysigt :( Men denna gång är jag väl medveten om 3-månaders "krisen", så ska försöka kämpa över den med enbart helamning. Har några dåliga nätter bakom, så antagligen ligger det som grund för att humöret är lite lågt.
Min son är 9 måader och vägrar sluta amma...jag hade nästan slutat ett tag, men då fick han separationsångest och skrek hela tiden. Då kände jag att han inte var redo...det kommer nog av sig självt, med min dotter var det aldrig några problem att sluta.
Hade tänkt precis likadant med min andra son... skulle amma länge, eller så lika länge som dottern ammades! Men nej,gossen satte stopp och vägrade ta bröstet, ja kämpade tills han var 8 månader men sen orakde jag inte längre...
Försök orka :) Det blir nog lättare igen efter ett tag. Jag tänkte jag "måste" orka amma tills dottern har fyllt ett år, o vad det var svåra månader här... men nu när hon är sjuk och ingenting annat duger så är jag så hiskeligt glad att jag slutade inte.
Jag gav dig annors en award, gå o kolla min blogg.
^
Hehe, jag har ju en evigheter kvar till åtta månader (eller 1 år) =)
Sonen ammade jag 4-5månader och ville också egentligen amma längre med dottern denna gång. Men det sinade rejält och sa helt enkelt stopp när hon var 4 månader.. så fick ge med mig ändå. Men har fått en nöjd dotter nu istället som älskar äta mat!!!
Man ska nog inte "planera" allt för mycket!
Det finns ju ett "för mycket" också. Jag hade gett mig fan på att amma länge till varje pris, men när pluttas var 11 månader sa BVC åt mig på skarpen att sluta. Jag tog ju kål på mig själv. Nu har jag börjat känna hur det känns att faktiskt leva igen.
Ska man amma länge till varje pris? Om det påverkar de andra barnen och sin egen livskvalité? Hur mycket tid togs inte ifrån min treåring för att jag ammade en gång i timmen dygnet runt i elva månader?! Och för vad egentligen? Visst var det otroligt smidigt att bara kunna ta fram bröstet och visst är det nyttigt och bra och man knyter an osv. Men hade inte det gått om jag kastat amningen åt sidan efter 6 månader? Jag tror jag drabbades lite av "jag är duktig"-syndromet ;) Plus att sluta amma var otroligt laddat för mig. Usch. Kände mig som världens sämsta som slutade amma "redan" vid elva månader.
Min första ammade i drygt ett år och vägrade sluta självmant. När andra tjejen kom tänkte jag att jag skulle vara tuffare men det slutade med att jag ammade henne ännu lite längre. Nu vill jag inte ha fler barn, haha :-)
Jag har varit dålig på att amma länge och tyckte det var en lättnad när vi började med flaska (och kunde vid behov dela på nätterna). Det är ju så oerhört viktigt att mamman orkar också, inte bara att barnet ska få amma.
Ammade mitt tredje barn tills hon var två år. då bestämde jag (inte dottern) att det får vara slut.Har inte upplevt det som jobbigt att amma.
- Glöm inte att prenumerera på min blogg via Bloglovin!