Jag började redan kallsvettas när jag insåg att kortläsaren i kameran bara spottade ut minneskortet tillbaka och att en fjäder antagligen var sönder. För nu är det ju påsk och ingen gör något, och om en vecka sitter vi på planet till Mallorca och det funkar ju inte utan kamera. Alltså tog jag barn och kamera med till stan. Och gudnådemig vad jag hade svårt att förklara vad som felade min kamera då jag inte kom på vad den sortens fjäder hette på finska, utan det bara dunkade gåsfjäder (hanhensulka) i skallen på mig. Så där stod jag och sa att "det kommer bara ut igen", "titta det hålls inte inne" och försökte få gubbskrället att förstå att det inte var minneskortet det var fel på, utan på kameran. Tur i oturen finns det en annan minneskortsläsare i kameran som får tjäna mig till efter resan. Det är inte lätt när det är svårt.