Nu har jag ganska lika kläder på honom i vagnen som i selen. I vagnen ligger han dock på ett fårskinn och inlindad i filtar. Jag har en tunn fleeceoverall på honom, stickade strumpor och vantar + hjälmössa och stickad mössa. På fötterna har jag ytterligare såna här - de är superbra. Och om du är intresserad så har jag skrivit ett inlägg om bärsele här.

Jag är född i Finland, har alltid bott i Finland och kommer förmodligen alltid att bo i Finland. Jag har inga som helst anknytningar till Sverige, utan hör till de sex procenten svenskspråkiga finländare. Mitt modersmål är svenska och finskan har jag, förutom det jag läst i skolan, lärt mig sedan vi flyttade hit till den helfinska staden.

- Vilket är det bästa tv program/serie?

Tittar väldigt lite på tv. Eller Barnkanalen är vad som gäller i såfall. Men en tid var jag väldigt insnöad på Desperata hemmafruar och One tree hill på dvd-box. Men tittar väl på de flesta av fyrans program som börjar klockan nio om kvällarna (åtta i Sverige).

- Vad är det bästa med dina barn?

Att de är så framåt och tar för sig. De är orädda och tycker om att upptäcka nya saker. Och så är de så glada, nästan alltid.

En riktig retsticka mot Marius. Hon retas och han får skiten. Samtidigt är Marius hennes största idol och hon gör precis allt som han gör och säger precis allt som han säger. Hon är också go mot Sindre, men man måste nog hålla lite koll på henne, eftersom hon kan ge ett och ett annat tjuvnyp.

De pratar bara svenska, men kan några finska ord. De förstår också en del finska.

Jag har inte direkt några favoritkläder - för så många olika märken har jag inte hunnit pröva. De hade norska vinterhalare från Troll, som vi varit himla nöjda med, förutom att den var rätt svår att klä på, när Marius började kunna klä sig själv nu i slutet av vintern. Nu i slasket kör vi på reimatec-halare (från ifjol) + kurabyxor. De är torra, förutom då vattnet går över stövelskaftet.

Jag var helt säker på att det var en pojke från första början, så funderade aldrig allvarligt på flicknamn. Men just nu är mina absoluta favoritflicknamn Ines och Lykke. Och Allis. Alice med is.

Jag tycker det är oerhört fint när barnen gör spontana saker tillsammans. När Marius och Celine kryper upp i Marius säng och läser böcker tillsammans. Eller när de ger varandra godnattkram på kvällen. Eller när Marius tröstar och stryker Sindre över huvudet. Det tycker jag är så himla fint och jag blir så stolt. Ett annat tillfället är när de vaknar från sin middagsvila. Då finns det ofta en stund då man bara behöver koncentrera sig på ett varmt och gosigt barn som vill mysa i famnen.

Sen avskyr jag när de bråkar och jag tappar tålamodet och jag inte orkar vägleda och aktivera dem med något annat i stället. Och så avskyr jag söndagskvällarna när man kommer hem från någon resa och det finns en miljon saker att packa upp, ungarna är trötta, vi är trötta, kylskåpet är tomt, det är råddigt och alla skriker. Då skulle jag kunna försvinna en stund.

Jag vet inte egentligen vilken som är den största skillnaden med att få barn som 21-åring eller 35-åring - allt är lika nytt och det är lika stor omställning oberoende. Men jag har hört flera 'äldre' som sagt att man är mer bekväm att komma och gå som man vill, ifall man levt utan barn i många vuxenår. Den största nackdelen (i alla fall om man studerar), är att mammapenningen är lägsta möjliga och att man inte hunnit jobba ihop något sparkapital. Och jag känner verkligen inte att jag missat något. Speciellt inte att stiga upp på föreläsning klockan åtta på morgonen efter bara ett par timmars sömn.

Jag vill bli en bra lärare. Jag vill vara en sådan lärare som eleverna visar tillit för. Jag vill i något skede satsa mer på träning och tränarskap. Jag vill uppfostra mina ungar till vettiga människor. Jag vill hålla mig själv i form och må bra. Jag vill sitta som gråhårig sjuttioåring och hålla handen med Thomas.

.

Det va det. Jag tror jag svarade på de flesta frågor. I alla fall måste jag sluta här, för jag ska dra ut på stan med Celines gudmor som överraskade och dök upp i stan.