Att återuppstå.

Marius har blivit något "stadsfierad" och var hysterisk över myrorna.

Pensionärsmatchning.

Jag är alldeles utslagen. Ansiktet bränner. Huvudet värker. Låren är onda och vaderna krampar. Det är en hårfin gräns mellan att inse sina gränser och testa sina gränser. Äh, så farligt var det väl inte egentligen. Jag sprang med sådan fart att det skulle kännas 'skönt' att springa. Fast det var nog en ganska krävande tia terrängmässigt och pisstråkigt mellan två och åtta kilometer, och det finns goda möjligheter till förbättringar om man säger så. Resultatservicen haltade, men jag borde ha haft nånting på 53 minuter. Någonstans måste man börja.

Men vad du är duktig!! Du måste skämta med att du tycker det är ett sådär okej resultat! Milen på 53 minuter är ju hur bra som helst, även om du inte hade fött barn för en kort tid sedan. Du imponerar på mig ännu en gång och jag hoppas verkligen jag blir lika snabbspringande som dig en dag:) Njut av kvällen!

Jag vet inte om uttrycket är bekant, men på dialekt skulle jag säga: Wow! Du e no rama du!!

Petra:
Nog var det helt ok. Jag orkade ju springa hela vägen :) Fast segade rejält på slutet. Men till hösten!

Bitte:
Uttrycket är bekant, men inte något som vi använt hos oss. Jag är lite för mycket tävlingsmänniska för att bara kunna springa omkring för skojs skull, så då måste man springa på tid :)

Duktiga, duktiga, duktiga du som inte gav upp :)

Vad du e duktig!

Men 53min är ju bra med tanke på att du inte tränat på 4 år! Lite vila nu (om det är möjligt med tre kids:) så springer du ännu fortare nästa gång!

Nå, nå, nå. Ids inte överdriva nu.

Det finns många, många som tränat i flera år och inte kommit ner på 53 minuter på 10 km. Med din bakgrund och en sommar med lite träning så kapar du många minuter där. Jättebra :)

Jag måste fnissa lite, mest åt mig själv. Jag har bara sprungit en mil en enda gång i mitt liv (och jag lär aldrig göra om det). Jag tränade och tränade och tränade inför dagen D och sprang in på en timme och tolv minuter! Helt enastående! ;-)

Så, bra jobbat Eva!! :)
Jag önskar att springandet hade varit min sport (det låter så härligt när människor beskriver sina lopp med miljontals endorfiner i kroppen), men för min del gäller nog i stället simning och lite gympa ;-)