Husdrömmarna.

Men kan inte ni bara flytta till Vasa? Jag vill!

Jo, men. Det går liksom bara inte så fort med mina studier. Tänk, om jag skulle varit normal, så skulle jag förhoppningsvis ha kunnat titulerat mig gymnastiklärare i vår. Fast det låter inte så illa med trebarnsmor heller. Heja dig förresten, och kram!

Finns det svenskspråkig grundskola i Jyväskylä? Det kanske spelar en viss roll i var ni slår er ner med eget hus.

Förresten Eva, du kommer att vara tre-barnsmor när du fyller 25 år, inte illa. Jag är nu 25 år och har inte annat än en make. Och ja, universitetsexamen och fastanställning sedan tre år tillbaka, men det är ju inget jämfört med egna barn.

Vet du, jag brukar tänka helt samma - vad är nu sen politices magister mot glad tvåbarnsmama och lycklig flickvän?

Nelly:
Japp, det finns svenskspråkig skola här. Eller svenskspråkiga klasser integrerade i finskspråkig skola. Och bopålarna kommer knappast att slås stadigt här, därför söker vi inte heller drömhuset, men längtan efter lite mer frihet är stor. Och jag är otroligt glad över de val jag gjort i livet, och även om jag önskar mig en examen, så slår mina ungar alla papper i världen =) (Men det är absolut inte dåligt med en make och fast anställning heller! tummen upp )

Vi har ju just ett sånt hus du drömmer om och visst e de härligt med stor trädgård och skog bakom knuten. Fast, jag blir ju lite avundsjuk på dej oxå när jag läser om era eskapader! Det funkar ju inte med hus, då måste man klippa gräs, rensa, skotta snö och allt möjligt annat trist istället.... Men, jag vill nog inte byta i alla fall ;)

Michaela:
Det har du så rätt i. Speciellt farandet skulle begränsas. Men jag skulle inte ha något emot att hållas lite mer hemma, bara vi skulle ha någonstans att vara. För nu måste vi ju alltid gå till någon park.

Jag skulle vara tvungen att skära ner på bloggandet ;)

Ja, jisses vad du bloggar. Jag hinner ju inte ens läsa! Tur att jag haft lång läspaus, annars hade vi ännu bott i flyttlådor:) Så kul med en killkompis åt vårt nyförvärv, jag röstar såklart (som du förstås vet) på Molpe-flytt så småningom! Krama Marius från oss alla

De e ju nästan största fördelen med eget hus, bara att släppa lös vilddjuret å så kan man göra vad som helst själv:) Och, sluta för allt i världen inte blogga!!!! De e ju en av mina bästa stunder på dagen att få läsa vad ni har för er ;)

Ja, om man ändå visste var man ville bo... Har ni alls några planer för var ni ska slå er till ro sen när studierna e klara? Jag har helt grym beslutsångest över var jag vill bo. Svårt när både stad och land lockar.

Almas mamma:
Nä, ingen aning. Men. Österbotten. Nog. Fast vi trivs nog egentligen superbra här, så i nuläget har jag svårt att tänka mig någon annanstans. Och ibland drömmer jag om Molpe, men ibland känns det alltför litet. Jag antar att jobbet ger en fingervisning sen. Men just nu är jag bara glad att jag inte behöver fundera på det och vi får bo kvar här några år till.

Mysig blogg och mysiga barn =) Bor ni i Finland?