Gran... Öhh...

Så här nästan fyra månader efter giftemål och namnbyte, så vållar fortfarande efternamnet problem. I dataskrift undertecknar jag alltsomoftast rätt, men svarar jag i telefon eller undertecknar med penna blir det så gott som alltid Granqvist. Därför har jag fortfarande inte fått till någon snitsig namnteckning.

Jag gifte mig för sex år sedan men har fortfarande inte fått till den nya namnteckningen. Jag är nervös varje gång jag betalar med visa-kortet och de tittar på namnteckningen i passet, på kvittot, i passet, på kvittot... och sen låter det passera att de inte är särskilt enhetliga.

Jag minns hur svårt jag hade det efter att vi gifte oss och jag bytte från svenskt till finskt efternamn..hade så svårt att presentera mej i telefon när jag ringde,tyckte alltid det lät så fånigt.Flera gånger kom jag på mej att jag sagt helt fel efternamn.Nu såhär två år senare börjar jag ha det "under kontroll".

Detdär har jag också tänkt på. Jag kommer gifta mig nästa sommar, och troligen byta namn. Men att skriva sin namnteckning är nog så fastpräntat. Antar man får öva med att fylla sida och sida ner med sitt nya efternamn ;)

Det är ju det att man skriver så himla lite förhand idag. Enda gången egentligen jag använder mitt namn i handskrift är ju när jag sätter min namnteckning på något kvitto på Prisma. Och så skriver jag oftast bara Eva R.

Fast alla mina telefonnummer i telefon försvann i våras när min telefon gick sönder och jag har nu bara ett fåtal nummer inlagda. Därför är det ofta bara är ett nummer som ringer och jag brukar svara med fullständigt namn. Vilket brukar låta: "Granqvist Eva, höhö, jag menar ju Ramstedt".

Jo att byta efternamn e svårt =) att svara i telefon e svårast, det är så inpräntat vad man har haft för namn,det kommer automatiskt ur en utan att tänka, namnunderskriften är ingen vacker syn heller brukar köra med sån där "läkarunderskrift" =)