Bättre och sämre.

Tuttföljetongen fortsätter. Vare sig ni orkar läsa eller inte.

Tillsammans samlade vi sju tuttar i en plastburk. (Jag gömde två i en egen burk ifall jag skulle bli desperat.) Vi pratade igenom vad som skulle hända. Och så for vi till leksaksbutiken (dit jag för övrigt inte kommer att åka igen, men det är en annan story). Vi gick hylla upp och hylla ner, i jakt på något av värde. Till sist hade Marius samlat på sig modellera, en liten bil och tre båtar till badbaljan.

Då gick vi till kassan. Marius slängde upp tuttburken på kassadisken och vinkade hejdå. Och det var det.

Första eldprovet var när vi kom hem och Celine var trött och behövde en liten lur. Hon skrek. Och hon skrek. Och till sist somnade hon. Sen blev det kväll. Marius hamnade i säng redan klockan 18. Han skrek också. Jag drack coca cola och tog en panadol. Sedan pajade jag honom på håret och så föll ögonen fast.

Och så var det den där Celine. Den envisaste ungen i världen. Hon skrek i 56 minuter och tuttburken uppe i skåpet var ytterst nära att öppnas. Dock vet hon inte att hon ärvt sin envishet av sin mor.

Det var den första kvällen någonsin utan tutt. Dagens rapportering slut.

Hej! Åh det här följer jag verkligen med spänning! Jag är också så less på allt som har med nappar att göra, och Astrid är mer besatt än någonsin...

Ska börjar med att vänja av lilleman som inte förstår bättre ännu i alla fall ;-)

Önskar dig en fin vecka, kram Jenny

Vad starkt av er! Vi skulle aldrig klara oss utan napp, men antar att det är på tiden nu :) Tur att det bara är Isak som är besatt av napp här, varken Alvina eller Auleen har varit intresserade av nappar :)

Kram

...Inget ont som inte har något gott med sig... Eller nåt.