Det är, eller i alla fall var, tänkt att barnen skall dela rum. Och eftersom vi inte har några mörkläggningsgardiner i vårt sovrum och Celine tycker att det är morgon klockan fem, så tänkte vi att vi provar flytta in henne med Marius.

Det blev till piss och ingenting. Vi flyttade in spjälsängen, Celine somnade som vanligt lite före sju och allt var frid och fröjd. Tills storebrorsan skulle gå och sova då. Han kröp också ner som vanligt under täcket, vi sa nati nati och vi stängde dörren. Tystnaden lade sig och pappan stod vakt utanför dörren - beredd att rycka in.