Vi har övernattat så många gånger på hotell att det känns allt annat än speciellt och lyxigt. Och hotelliv med barn är inte heller särskilt praktiskt. Fyra stycken på några kvadratmeters yta. När vi smällt upp resesängarna lämnar oftast bara utrymmet innanför dörren tomt. Eller ja, det är där som väskorna ligger och högen med kläderna.

Sen när ungarna somnat, klockan nitton, så sitter man där i mörkret, i sängen, knäpptyst, i några timmar. Hamnar man skit, ligger rummet ovanför något discotek eller vid vägen i en korsning och det är ett jäkla liv natten igenom. Därför far jag aldrig någonstans utan öronproppar.

Tidig väckning är inte heller något ideal. Frukost brukar man inte få den tiden Marius vaknar - i alla fall inte på helgerna. Datorn med någon film är oumbärlig före vi väcker hela hotellet. Pottan måste ju förstås tas med hemifrån, eftersom det är osäkert om man får tag i potta på hotellet.

Samma gäller vattenkokare. Ibland kan det finnas på hotellrummet, oftast inte. Vi försöker, oberoende var vi är, alltid att hålla mat- och sovtider. Det gör livet lättare för både ungar och föräldrar. Mjölk och vällingflaskor samt tetraburkar med gröt kan man värma genom att slå det kokande vattnet från vattenkokaren i tvättfatet (eller någon matlåda) och lägga flaskan i det varma vattnet.

Sedan är det lagom trevligt att lämna de vita handdukarna med skitrester på åt städpersonalen - det känns lyx. Och att inte behöva laga mat och städa bort. I eftermiddag inkvarterar vi oss på hotell igen - eller egentligen är det väl inte ens hotell utan mer ett internatsliknande boende. Men saksamma, ett rum med två sängar och en wc är det hursomhelst.