Debatt eller inte?
Orka inte läsa helt igenom båda artiklarna men förstår inte riktigt att sånahär rätt sjävklara saker ska tjafsas om. Jag tycker att det är rätt sjävklart att det är jätteviktigt att ge tid åt sina barn, och det är ju nog också vad som är bäst för barnen. Så jag är nog definitivt för mer tid till barnen.
Jag tycker egentligen inte heller det är något att skriva artiklar om. Att pussla och passa så att man kan hämta barnen så tidigt som möjligt borde ju vara en självklar sak. Nä, men då är inte det bra heller.
Helt klart mera tid till barnen ! vi har också barn på förskolan som kommer till kl 7 å åker hem först vid 17 tiden. Usch.. stackars barn som måst va hemmifrån så länge. Här ser de ut som att V hamnar till dagmamma i höst (om ja får jobbet) men då kör vi bara 2-3 dagar i veckan, och hämtning så fort som möjligt.. inget sånt att man tränar/handlar eller sånt innan man hämtar..
Ja herregud, jag läser inte ens sånt. INGEN annan, vare sig det är en psykoterapeut eller inte, kan säga vad som är bäst för just ditt/dina barn. Och ja, det är väl en självklarhet att korta dagisdagar och långa lov är bättre än motsatsen?? Det måste väl alla begripa? Men sen igen att säga att barn inte alls ska vara på dagis före 3-års ålder tycker jag är att ta i och dra alla barn under en kam. Alla barn är olika, så också daghem och föräldrar. Om man själv är trygg som förälder behöver man inte lyssna på sånt skräp. Tycker jag ;)
Glömde; till hösten kommer jag dra ner på mina arbetstimmar/vecka bara för att få mer tid med tjejen. Har velat göra det länge, men det är inte så enkelt när man inte bara kan byta "sådär" :( Sååå, mitt val blir således också MER TID MED BARNEN.
Naiva jag tror att varje förälder VILL hämta sina barn så tidigt som möjligt från dagis. Sen verkar flera tycka att det är bättre att far- eller morförälder hämtar vid tre-tiden så att föräldern sedan kan komma hem efter dagis redan stängt.
Lilla A är dessvärre nästan alltid sist kvar på dagis mån-tors pga vår situation inte tillåter att vi hämtar henne tidigare. I början hade jag jävligt dåligt samvete för det men nu får jag lov att acceptera att så är faktum och samtidigt har jag slutat att döma folks dagisvanor. Det är så mycket som spelar in, arbetsgivare, arbetsresa, boende- och matkostnader, avlastningshjälp i närheten, förälderns hälsa...
Att sedan inte blanda in jämställdheten i detta går tyvärr ej. De facto så är ett mammahjärta annorlunda än ett pappahjärta och det går ej att ändra på. Däremot kan papporna visa mera förståelse för mammahjärtat och lära sig att avlasta det.
Jag upplever min sambo som väldigt hjälpsam och jämställd i jämförelse med många kompisars pojkvänner (tyvärr mestadels finlandssvenska sådana), men vi är inte på ljusår lika i bl.a. dagistänk.
Jag behöver väl knappast skriva vad jag tycker...=)
Jag tänkte faktiskt inte kommentera desto mer förutom kort Ninas kommentar.
Det jag menade med jämställt här var inte att man skall behöva räkna lämningar och hämtningar respektive förälder, man skall inte behöva regogöra hur många minuter man tillbringar med sitt barn and so on. Att jag tycker att jämställdhetsdebatten har gått överstyr Sverige på många plan.
Först nu kom ja på att kolla om du svarat på ngn (min!) kommentar. :)
Nä, det e klart att man inte ska räkna antal hämtningar, lämningar etc. Det är inte jämställdhet för mig heller.
Vår (och säkerligen många andras) problematik är mera att om båda föräldrarna har 8-16 (i sverige 7.30-17) jobb så är det oftast mamman som måste gå tidigare från/komma senare till jobbet för att hon inte vill att BARNET ska behöva gå så långa dagar på dagis. Häri ligger min mamma/pappahjärta tanke. Och den kan vi ju inte göra så mycket åt, men jag förstår att några/många börjar dela lika i antal för att det är lättare att argumentera för.
Men visst, jämställdsdebatten är dragen till sin spets i sverige och bearbetar inte på något sätt det mest väsentliga i frågan, men men. Någonstans måste man börja.
- Glöm inte att prenumerera på min blogg via Bloglovin!