Det är sällan det blir riktigt tyst och lugnt i Kolebackhuset. Men efter tio på kvällarna varvas det ner några timmar innan min far - fiskaren, beger sig ut till sjöss samtidigt som fåglarna börjar kvittra när det ännu kan kallas natt. En stund senare är det dags för två morgonpigga ungar som sysselsätter resten av dagen. Gården är ständigt full av fiskköpare, en annan slinker sig fram för att byta några ord och så är det våra vänner eller vår farmor eller mormor. Hunden skäller för jämnan och någon är alltid på väg någonstans. Det är synkade och icke synkade tidtabeller och varmvattnet är alltsomoftast slut på kvällen. Det är sommar i Kolebacken det.