Ett år går följaktligen snabbt. I fjol tillbringade vi två veckor på träningsläger i Estland, med Celine i magen. Idag funderar jag hur vi skall fira den snart blivande ettåringen. Och jag kan inte komma på en enda födelsedagspresent. Ungarnas rum svämmar redan av leksaker som de aldrig leker med. Klädskåpet är fullt. Och det finns inte något alls som hon skulle behöva. Sen så är det ändå Marius som skulle fixa hennes presenter. Så det får förmodligen bli ett paket med inslagna majskrokar och en insättning på sparkontot. Inte fattar hon något i alla fall.