Pappas skidor har inte glidit lika hårt som han önskat i vinter. Men idag var det ändå ett steg i rätt riktning.

Jag pissade nästan själv i byxorna av nervositet. Jag bet ner mina naglar. Vi tittade, matade och bytte blöjor omvartannat. Hejade och hoppade, idag inte på tävlingsplatsen utan framför tv:n.

Idag lossnade det äntligen för pappa skidåkaren. Han har haft en hittills motig säsong och framgången har låtit vänta på sig. Men jag är ganska säker, utan att ännu ha pratat med honom, att han är nöjd med dagens fjärde plats. Ett fall framåt.