Här ligger dock Celine utslagen och är påväg i säng för middagsvila

Vi står och fascineras ikapp. Woooowar och åååååhar. Vi växlar med "titta titta såg du" med "åååh vad hon är duktig". Det är dottern vi pratar om. Hon som snurrar, svänger och hasar, och aldrig mer befinner sig på den plats där man lämnade henne.

Det jag är mest glad över, är att jag kan känna samma stolthet och glädje trots att jag sett denna utveckling en gång tidigare. Jag trodde nämligen inte att jag denna gång också, skulle känna löjligt mycket glädje över att en minimänniska har hittat sina fötter, sträckt sig efter en skallra and so on. Men ja, jag står och hoppar jämfota även denna gång och ropar "titta titta".