En blunder

Att gå till frisören var nog det största misstaget hittills detta år. Inte för det att Marius inte skulle sitta i still. Det gick överraskande bra - med hjälp av ett hundraprocentigt engagemang av mamma, saft, böcker, en traktor och diverse andra fordon.

Nej, därför att min pojke blev stor. Hans bebislockar dalade på golvet. Det barnsliga utseendet försvann. Håret som jag brukade pilla i. Som systern brukade dra i. Och som stod åt alla håll när han vaknade på morgonen. Åh, vad jag saknar bebislockarna. Varför klippte vi inte bara hockeyfrillan och pannluggen. Även om han trots allt ser mer välvårdad ut nu.

NEEEEEEEEEEEJ VAD HAR NI GJOOOOORT?!

JAAAAAAAAAAAAA JAG VEEEEEEEEEEET!

oooohhh, hockeyfrilla e ju såå snyggt på småbarn...!

Han e nog så söt sådär också. Det är inte alla som skulle ha suttit stilla i "parturi"-stolen.

Sådär kände jag när jag klippte Milton för första gången i början av december. Även om jag inte tog mycket, mest lockarna över öronen så försvann allt! Lovade mej själv att låta bli hans hår ett tag framöver. Men efter första klippningen har dte växt som attan. nu är det ju långt igen :P

Det blir nog bra skall du se. Bara du vänjer dig...och det har gått en vecka eller två. Det blir genast mycket bättre när det "nyklippta" försvinner.

Visst vänjer man väl sig - som med allt. Men att håret kan spela sådär stor roll för hur man ser ut...

Jag vet i alla fall med mig själv att jag inte på något jordens vänster skulle ha kunnat klippa själv. Men det blir väl nog bra. Det skall klippas mååånga gånger ännu hursom.