Du var saknad, Marius

Idag. Äntligen. Min son har återuppstått!!! Så mycket gråt, pirr och gnäll som han uttryckt de senaste två veckorna har jag aldrig tidigare genomlidit. Han har sällan varit nöjd. Eller jo, med tutten i mun framför Ice Age. Jag var mycket nära ett nervöst sammanbrott igår kväll.

Men idag har han varit en stjärna. Glad och snäll. Tålmodig och kramgo. Och jag har varit en lycklig mamma. Jag har saknat mina fina pojke. En fas, det är det vad jag hoppas att det var.

Tack för tipset på min blogg. Ska genast gå in där o kika.
Vilka fina barn du har. Alltid skönt när de kommer tillbaka till sitt vanliga jag efter jobbiga faser. Här hemma har vi en trotsig tjej just nu o jag hoppas det blir bättre snart.

Åh, alla dessa faaaaser.
Can't live with them, can't live without them.

Visst är det tacksamt när ett barns beteende alltid kan hänvisas till en fas - vare sig det är en fas eller inte --> bättre för den egna självkänslan. Jag undrar vilka faser jag genomgår?;)