Det var verkligen inte en hejsan hoppsan inledning på det nya året, när Marius vaknade på ett uselt humör klockan sex (!) imorse. Fyra timmar kort, inkluderad en amning, blev min natt och efter en förmiddags gnällmaraton var Marius färdig att kastas ut i snödrivan. Det var hans lycka att han somnade.

I övrigt hade vi en så gemytlig afton man kan ha som trötta småbarnsföräldrar tillsammans med en matvägrande gnällspik (Marius), en skrikande nyföding med magbesvär (lillebror tre veckor) och två töser som kunde uppföra sig (Inka och Celine). Nu skall jag hinka in en kaffe eller två till och konstatera att nattlivet hör till förgången tid. Jag är orutinerad - trots spiknykterhet.