En blogg är vinklad. Subjektiv. Författad av innehavaren. Innehållet självvalt.

Skriver jag, medveten om att min blogg kan uppfattas som en Fröken Duktig - blogg. Men jag tycker att jag är duktig. Jag ser ingen orsak till att nedvärdera mig själv bara för att det skall passa andra. Det betyder ändå inte att jag inte skulle ha sämre sidor. De är bara så lätta att utelämna. Som att Ice Age 2 – F 7 år, redan har rullat två varv hemma hos oss denna söndagsförmiddag medan jag sitter framför datorn. Eller att jag ibland kan glömma att byta blöjorna på ungarna och att de går med piss i röven en halv evighet. Eller att jag blir sjukt irriterad på Celine om hon inte somnar direkt om kvällarna. Eller att jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt att läsa böcker för Marius och försöker avleda hans uppmärksamhet när han kommer med en bok. Eller att Celine ligger i sittern eller på golvet 90% av all vaken tid, eftersom jag inte vill ha henne i famnen. Och så vidare, och så vidare. Detta utan att barnen på något sätt far illa – det är bara den delen av verkligheten som är så lätt att utelämna.

Däremot tycker jag mig ändå återge våra dagarna förhållandevis relativt. Bloggare som beskriver sina vardagar med orden underbart och mysigt i varannan mening sticker mig i ögonen, för hur jag än vrider på det, kan jag inte tycka att det är mysigt att stiga upp från bästa skönhetssömnen och amma, jag tycker inte det är underbart med en gallskrikande unge som vrider sig på golvet, eller när samma unge med flit (eller ens i misstag) vänder glaset med mjölk upp och ner, eller att byta tre skitblöjor på Celine i rad, eller stiga upp klockan sex på morgonen.

Mycket är underbart med att vara mamma men det finns också en hel del som inte alls är underbart.

(Det kommer att komma en del två rörande detta ämne senare.)