Jag skulle ringa åt den tilltänkta kocken idag. Jag hade ingen telefonnummer åt honom, men syster Åsa hade två. Jag ringer först på den första. Signal efter signal går fram - ingen svarar. Jag trycker grön lur på den andra nummern. Efter två signaler hörs ett hallå i andra änden. Jag presenterar mig och frågar vad han gör en lördag i maj. -Ingenting speciellt, får jag till svar. Jag frågar om det finns intresse att koka mat på vårt bröllop. -Jaa, hörs det i luren. Jag fortsätter att ånga på. -Jag pratade ju med dig i fjol också, men så blev jag gravid och vi sköt på bröllopet, men nu är jag inte gravid så nu skall vi hoppas att bröllopet blir av. -Vi har tänkt det här och det här till förrätt, detta till varmrätt och detta till efterrätt. -Jaa, är svaret jag får åter i örat. Jag tycker det börjar låta lite misstänksamt, samtidigt som personen i andra änden kläcker ur sig -Jag tror du har ringt lite fel. -Jaha, svarar jag. Vart har jag kommit då? -Till Mikael XXX.

Jag har kommit jävligt mycket fel. Jag har ingen aning om vem har jag har vräkt hur mig en halv livshistoria åt. Min syster och min blivande tärna börjar gapflabba bredvid mig. Jag vet inte riktigt hur jag skall avsluta samtalet, men jag tackar för mig, och hoppas att grannbysskarln inte känner mig. Jag förgyllde i alla fall någons dag. Och för att gardera mig kan jag ju berätta för er hundratals andra också, att jag fortfarande inte är gravid och att det högst antagligen blir bröllop i maj.